Jag lovar att inte bli en "bättre" människa!

Nytt år, nya möjligheter. Det här året ska bli så bra, mycket bättre än det förra! Än alla andra år! Jag ska börja träna, sluta snusa, gå ner i vikt, våga mer, bli en bättre människa! Lycklig och vacker.

Och så sätts det igång. Det går bra några veckor kanske, men sen kommer verkligheten ikapp. Inser att jag inte har tid eller lust att träna 4 gånger i veckan, att  att jag kanske inte blir så mycket bättre människa än såhär. Vilket är så jävla okej.

Så i år lovar jag ingenting. Eller så lovar jag att försöka ta mig själv på lite mindre allvar kanske. Inte försöka vara så duktig, utan göra det som gör mig glad och som gör att jag mår bra. Nej, snusa är kanske inte det bästa för min hälsa. Men jag mår inte så bra över att ha dåligt samvete över det heller.

Om jag lyckas vara bara så bra som jag redan är (med alla mina fel och brister) under nästa år så kommer jag vara nöjd. Jag lovar!

Gott nytt år!

/Malin

#mörkertalet

De senaste tio åren har anmälningar om sexualbrott ökat. År 2012 anmäldes nästan 17 000 sexualbrott mot vuxna och barn. Mörkertalet är oftast mycket större än så, och enligt Brottsförebyggande Råden (BRÅ) uppskattas att ca 80% av alla våldtäkter inte anmäls.

Det finns ju en del kampanjer som drivits kring det här. Till exempel "Våga Anmäla" och #prataomdet. Och det är klart att det vore jättebra om alla vågade anmäla och om vi kunde prata om sexualbrott som vi kan prata om ett rån. Men så länge samhället lägger så mycket skuld på de som utsätts och ger förslag på hur våldtäkt kan undvikas (av den som riskerar av utsättas!!) så är det självklart att många drar sig för att anmäla.

På twitter finns nu en kampanj som heter #mörkertalet. Här är några poster därifrån:

"När jag var 4 år förgrep sig min morfar på mig. Och min mormor skyddade honom till varje pris. "Hon hittade på" var det de sa..."

"Jag är också en del av #mörkertalet. 16 år. Helt ensam. Ingen som vet. Jag skulle välja döden framför att någon jag känner fick veta, han har förstört så mycket. Jag beskyller mig själv, fast jag vet att det är fel. Jag känner mig äcklig och sviken. Av min bror."

"Det hände 5 gånger och under dom gångerna försvann både min självrespekt och min oskuld. Mannen var 35 och jag var 12, hade känt honom hela mitt liv så litade ju helt på det han sa att vi skulle göra, anklagar fortfarande mig själv för att jag inte sa nej. Han fick fängelse i 3 år och jag massa ångest"

Hur lätt är det att anmäla när en känner sig skyldig själv? Som de här personerna skriver att de gör. Ordet "nej" ska inte behövas, feministiskt självförsvar ska inte behövas, föräldrar som ger sina barn överfallsspray ska inte behövas! Det är ALDRIG okej.

Har inte du heller haft en fantastisk jul?

Julen är över. För vissa känns det kanske lite tomt, för andra innebär det en lättnad. Många spenderar julen ensamma, precis som många andra dagar. Men just på julafton känns det kanske extra ensamt att inte ha någon som de kan eller vill fira jul med. Vissa väljer att vara ensamma på julafton, för att de helt enkelt inte gillar julen. Eller för att de inte gillar sin släkt och familj särskilt mycket.

Många barn kommer tillbaka till skolan snart, och jag kommer ihåg när jag var liten och vi skulle berätta hur vi hade firat jul. Det måste ha varit jättejobbigt för vissa. För de som inte fick julklappar, för de som fick ta hand om sina fulla föräldrar, för de som inte firade jul. Jag fattade inte då att folk gjorde olika. Att alla barn inte fick julklappar, att alla inte hade råd eller att vissa faktiskt tyckte att julen var skitjobbig.

Men jag vet det nu, och vill påminna er om att ni inte är ensamma. Vi bara pratar inte tillräckligt mycket om det och därför får vi lätt för oss att alla andra har en perfekt familj, en perfekt jul som bara är härlig och lättsam och kravlös. Och då är det lätt att känna skam över att inte ha det så själv.

Jag vill då också påminna er om att på tjejjouren finns vi här för att lyssna och här hoppas jag att ni inte ska känna någon skam att prata om det som känns jobbigt. Det är inte alltid så lätt att prata med kompisar om det känns som att de inte kan förstå. Och det är därför vi finns, för att vi tycker att det är viktigt att alla har någon att prata med och någon som lyssnar.

Första julklappen!!

Det här låg på mitt skrivbord när jag kom till jobbet.Vilken superfin start på dagen!

Tack kvinnojouren! Vi kan inte annat än hålla med, vi är väldigt bra tillsammans!



Jag ska försöka att spara några hjärtan till klockan 19 då volontärerna kommer och öppnar chatten!

Hoppas ni har en fin dag ni också!

//Malin

En liten tanke om vardagssexism

I morse när jag var på gymmet ropade de ut i högtalarna: "ett meddelande, kvinnlig personal kommer snart in i herrarnas omklädningsrum för städning", varpå en man tjuter "WOHOO!".

Man kan ju såklart tycka att det var lite smålustigt. Meddelandet är tänkt att förvarna då det inte antas vara uppskattat att personal av motsatt kön kommer in i omklädningsrummet. Och så tjuter någon istället till av glädje. Men ändå kom en liten släng av obehagskänsla. Varför tjuter någon till av glädje när en (fullt påklädd) kvinna kommer in till ett rum med ett gäng hel- och halvnakna män? Det är väldigt många kvinnor som tycker att det känns obehagligt att vara omgiven av bara främmande män. För det har vi fått lära oss; det är farligt, vi är i underläge, "vad som helst kan hända!"

Är män över huvud taget medvetna om det? Tror de att de underlättar för kvinnor när de tjuter och hojtar över en kvinnas närvaro? Vad är det du tror att du ska få ut av det? eller ännu obehagligare; vad tänker du få ut av det? Det här är det som du signalerar när du tjuter till av lycka av att en kvinna skickas in till herrarnas. Hon reduceras från att vara personal som ska in och städa till att bli ett objekt. Precis som visslingar eller "uppskattande" tjut på gatan, med skillnaden att hon nu ensam ska ge sig in till de nakna männen som brölar. Känns det härligt? Tror du att det känns härligt för henne? Eller tror du att det plötsligt känns lite obehagligt och kanske till och med hotfullt?

Vissa skulle säga att jag totalt överanalyserar det här, och hävda att mannen såklart inte alls tänkte att han skulle förolämpa någon. Men han kanske borde tänka på det?

//Malin

Alltså Rudolf...

Har ännu inte hunnit kolla på årets julkalender Barna Hedenhös. Tänkte att jag ska börja ikväll, men är tveksam till att förstaplatsen kommer att utmanas.

Den kommer för alltid att tillhöra Sunes Jul, HELT och hållet tack vare pappa Rudolf ( även anledningen att jag aldrig kunde ta kommissarie Beck på allvar).

Och här är han i sitt esse!



 //Malin

Dags att köpa knogjärn till ungarna!

JUL!!

Det finns många åsikter och känslor för julen. Stress, glädje, ångest, saknad... Den här månaden kommer vi att fokusera på de känslorna i bloggen. Tankar och fenomen som dyker upp i samband med julen och hur det påverkar oss.

Jag börjar med känslan ilska. Under december säljs leksaker för miljardbelopp till Sveriges kids. Det ni ser här nedan är ett mjukt knogjärn i skumgummi från BR Leksaker. De återstår att se, men det här känner jag hittills är månadens värsta leksak.




Perfekt för låtsasslagsmål. Detta mjuka knogjärn i skumgummi har långa skumspetsar för extra räckvidd skriver BR på sin hemsida.

Det har ju länge funnits leksaksvapen i form av pistoler, gevär och automatvapen. Varför ska vi uppmuntra barn att använda våld? Att döda? Barn ska inte veta vad ett knogjärn är, än mindre öva på att använda ett. Inte för att jag är en av dem som tror att leksaker eller ens tv-spel är roten till all ondska och till att människor är våldsamma. Däremot tror jag att vi bidrar till att normalisera våldet om vi istället för att ingripa när barn "leker slagsmål" ger dem verktyg för att leken ska bli mer realistisk.

Det handlar om att signalera att våld inte är roligt, inte är okej och ingenting man skämtar om. Våld är redan en stor del av barns vardag, framför allt bland små pojkar där våld ses lite som ett sätt att umgås (brottning, hårda ord, slag på axlar och verbala hot om våld). Vi kan väl försöka vända på det istället för att leta efter sätt att tjäna pengar på det?

//Malin

Hej gamla lågstadielärare!

Ni minns kanske mig? Jag var en del av en kompistrio som jag tror var lite besvärlig med er emellanåt. Inte så farligt, bara lite busiga. Jag själv pratade lite för mycket fick jag höra, och en gång fick jag hela klassen att skriva på en protestlista för att ni tvingade oss att cykla ända till återbruket. Det låg cirka 3 kilometer från skolan.

Jag minns er i alla fall.

Jag tyckte om er. Eller några av er i alla fall. Ni var helt okej lärare, men ni svek oss tjejer i klassen gång på gång. Om jag träffade er idag hoppas jag att jag skulle ha modet att säga det här till er, men jag är inte säker på det.

När jag gick i trean i lågstadiet och killarna började springa efter oss tjejer för att tafsa berättade vi för er vad som pågick på rasterna. Klämmandet, nypandet och jagandet. Men vi fick höra av er att det bara vara att inte bry sig, då skulle de säkert sluta. Ni sa också att killar bara gör så. Inget att göra åt. Tack för den livsläxan!

Tänk om jag kunde få berätta för er att jag blev misshandlad när jag som 17-åring (och hade smitit in på krogen) puttade bort en kille för att han tafsade på mig och på min kompis. Jag fick en hjärnskakning. Han kanske också hade er som lärare? Han kanske också fick lära sig att vi tjejer inte skulle säga ifrån, utan tiga och ta emot?

Jag skulle vilja berätta för er att jag har en vän som inte längre vågar ta nattpass på butiken där hon är anställd, för att hon inte bara blivit sexuellt trakasserad av män utan även hotad med grovt våld för att korven inte var klar. Är det också sånt som killar gör? Sånt som tjejer bara ska acceptera?

Och när min vän berättar för sina överordnade vad som händer på nattpassen så förstår de inte alls, eftersom de aldrig varit med om några problem själva. Men hennes chefer är ju män. Långa, och ganska kraftigt byggda män. Så nej, hur skulle de kunna förstå? Men de lyssnade på henne i alla fall och nu jobbar hon inte nattpass längre. Det är nämligen så vi tvingas göra; begränsa vårt livsutrymme eftersom det hela tiden finns ett hot om våld mot kvinnor. Våld som vi tvingas anpassa oss efter. Nattpromenader, val av jobb, vilken väg vi tar hem, vilka kläder vi har på oss, hur mycket vi dricker... Listan kan göras lång.

Mycket har hänt sedan sist vi sågs. Sedan dess har många av mina kompisar varit utsatta för våld, inte bara av främlingar, utan av pojkvänner, av pojkvänners brorsor, av kompisar och familjemedlemmar. Jag vet säkert inte ens om hälften. Men jag vet en del som har hänt och jag förstår att mer kommer att hända. Det är bara så det är, eller hur var det ni sa?

Jag skyller inte allt på er lärare, verkligen inte! Det är inte lätt att märka allt och göra allt rätt och ni gjorde mycket bra. Men ni hade hand om oss varje dag och när vi faktiskt tog kontakt med er för att vi blev utsatta för sexuella trakasserier av våra jämnåriga klasskompisar så var det fel av er att inte lyssna på oss. Och det var fel av er att inte berätta för killarna att det inte bara är att ta för sig av våra kroppar eller att kalla oss för fula ord när vi inte gör som de säger. Det var fan er uppgift att ta oss på allvar. Så ni kan definitivt inte bära allt, men ni har en del av ansvaret. De värderingar som ni försökte förmedla till oss under 3 år spelade ju någon slags roll. Vi är formade av det. Precis som att vi formas av våra föräldrars, fritidsledares och tränares värderingar.

Och alla de här killarna, männen och gubbarna som på väg hem från krogen trakasserar unga butiksbiträden, som med blickar, ord och händer tar för sig precis som de vill. Det är uppenbart vilka värderingar de har, och jag kan inte låta bli att fundera på vart de fått dem ifrån. För killar "är" inte bara sådana. De får hjälp att komma dit.

I samband med FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor drog Män För Jämställdhet igår igång sin kampanj där vi ska ge våra löften för hur vi ska bidra till att minska våld mot kvinnor. Här är mitt löfte:

Bli en aktiv åskådare du också!
//Malin

Glöm inte...

... de 1233 transpersoner som mördats i transfobiska hatbrott sedan 2007.

  

Men tappa inte hoppet om en bättre värld!!

/Malin

Please, please, bojkotta Stuegallerian!

Har ni sett Sturegallerians fars dag-reklam? Spetstrosor och uppmaningen "Please, please him". Vet Sturegallerian att en del barn är utsatta för incest av sina pappor? Vet de att det är ganska många barn som är det? Det här är så jävla vidrigt så att jag spyr! Hur fan tror Sturegallerian man känner sig då, när man ser den reklamen?

De drog i alla fall tillbaka reklamen efter ett par anmälningar till reklamombudsmannen. Och de skrev såhär:

Det är på intet sätt menat att vara sexistiskt, kränkande eller objektifierande. I så fall hade vi aldrig valt den vägen.(...) Vi stod i valet mellan att kommunicera enbart klassiska och mer traditionella presenter till Far, eller att lägga till ett överraskningsmoment (...) som bejakar att mammor ger presenter till sina män.

Okej, låt oss låtsas att jag köper deras argument (att jag tror på att de är så dumma i huvudet allihop som var inblandade att INGEN drar den parallellen) - är det inte fortfarande sexistiskt? Såvida trosorna inte faktiskt var tänkt för far själv att bära? Nej men herregud, inget trans-trams på FARS dag heller! Jamen då är det fortfarande någon som ska dra på sig ett par spetstrosor och göra sig sexig för far på hans speciella dag. Här är det kvinnokroppen och i synnerhet fittan som är presenten och trosan är inslagningen.

Men Sturegallerian menade INTE att vara sexistiska, kränkande eller objektifierande när de föreslog - eller förlåt, vädjade - till mamma (eller vem det nu var) att snälla ge sex i present till pappa.

Sång till (nät)hatare!

Vad som får mig att säga "jävla" i varannat jävla ord...

Jamen EXAKT!! Det behövs inga jävla "ursäkter", kvinnor har tvingats be om ursäkt för sina kroppar, sin rätt att tala och sin jävla existens, så skippa skuldbeläggningen. Det är så jävla 1823. Nu får det räcka...

/Malin

Älskar bra svar på dumma frågor!!

(Börja kolla vid 2.30 ungefär)


Med detta klipp önskar Indra en skön helg med bra filmer innehållande något så ovanligt som starka kvinnliga huvudroller!

Kom på tjejhäng!!

När jag var tonåring så fanns det en fritidsgård i närheten av där jag bodde. Vi var där några gånger och det verkade rätt kul. Det fanns en massa att göra; biljard, datorer, fika, spel... I skolan brukade jag och mina tjejkompisar jämt lägga beslag på biljardbordet. Vi hade till och med små ramsor om att "nära-skjuter-ingen-hare" när någon missar och som vi gjorde om till "när-man-skjuter-in-i-hålet" när vi faktiskt satte kulorna. Vi var inte så duktiga, men det var kul.

Aldrig skulle jag gå in och claima biljardbordet på gården. I skolan var vi ju "vi" - alltså vi var nån, vi hade vår status och kunde hävda oss. På gården var det annorlunda. Det var några äldre där, en massa grabbar som vi inte visste vilka de var. Och då kunde man ju inte gärna stå och tramsa sig med ramsor och låtsas spela biljard. De visste säkert alla regler och skulle tycka vi var astöntiga.

Nej, till gården gick vi ibland och köpte en chokladboll och sen hängde vi kanske utanför eller bara kom dit för att möta upp någon och sedan gick vi någonstans där vi kände oss hemma, trygga.

Jag tycker fortfarande det verkar vara grabbar som äger fritidsgårdarna, och därmed skapas också "grabbiga" aktiviteter, "grabbig" stämning och fritidsledarna än tjenis med grabbarna och har en sån där familjär retsam jargong med varann.

Vår tjejjour finns i Arena Satelliten i Sollentuna centrum som bland annat är en fritidsgård. Här finns en massa kul aktiviteter; datorer, replokaler, inspelningsstudio... Vi ska nu dra igång ett tjejhäng här i huset, då vi ska ge möjlighet att testa på några av de aktiviteter som finns här, plus en massa annat! Vi vill att ni tjejer ska känna att den här platsen är för er också. Och vi vill inte bara testa på alla aktiviteter som redan finns utan dra hit en massa andra aktiviteter - vad som helst! Och vi kommer också att ibland kanske bara hänga, fika och snacka om sånt som känns viktigt att prata om, uttrycka åsikter.

Den 19:e november drar vi igång!
Är du intresserad? Hör av dig till oss på sollentunatjejjour@hotmail.com.

HOPPAS VI SES!

"Miss Skinny" har funnits i över 30 år

Okej, jag måste få prata av mig om "Miss Skinny". Vad ska en tycka egentligen? Föreningen Frisk & Fri (före detta Anorexi- & Bulimikontakt) lanserade en kampanj som få tycks missat. Jag satt med några kompisar förra tisdagen och gapade om hur sinnesjukt vidrigt detta var. "Size zero only" och "Do you fit in? - Are you Miss Skinny?" ackompanjerat av ett par sjukt smala kvinnoben på reklampelaren.

Många gissade att det var en PR-bluff, vilket det också var. Klickade en in på deras "web-shop" dök nämligen denna video upp:




Toppen! Skitbra video! Viktiga frågor! Frågan är bara, är det värt det? Hur många spred inte den där påhittade reklambilden? Hur många mådde inte dåligt över den och gick och spydde upp lunchen?, var vi flera som undrade. Jag sa redan innan att om detta visade sig vara en PR-kupp så var det sjukt oansvarigt.

Jag kan tycka det fortfarande. Till viss del. För enda skillnaden mellan den här kampanjen och verkliga modereklamer är ju att det är en vidrig text: passar du in? (i de sjuka skönhetsidealen). Bilderna är desamma, och vanligtvis framställs kropparna som att de är det "normala". Miss Skinny-kampanjen säger "hejdå till det normala och "hello" till Miss Skinny". Ja, det är inte superfräscht utan jäkligt provocerande. Men det tar upp en viktig poäng: det här budskapet finns redan ÖVERALLT! I varenda jäkla reklambild. Och Miss Skinny-kampanjen skapade en debatt om just hur oansvarigt detta är.

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Jag var först väldigt upprörd, men gjorde den här kampanjen verkligen någon ytterligare skada utöver den som H&M, Amarican Apparel, Gina, Lindex, Cosmopolitan, Bingo Rimér, Barbie, Fear factor, säkerhetsfilmen på Norwegian, Victorias secret, alla tidningar, sit coms och filmer producerade i USA sedan 70-talet (jag kan fortsätta i all eveighet...) redan gjort?

Vi har långt innan Frisk och Fris kampanj fattat budskapet om att Miss Skinny är idealet som vi måste eftersträva för att "passa in". Men när de skrev det rakt ut så reagerade vi plötsligt. Och kanske kommer vi börja titta på reklam lite annorlunda och börja reagera på ALLA Miss Skinnys som finns på bilder, överallt runt omkring oss och äntligen ifrågasätta dem. Tänk om?

/Malin

Vi skriver, vi sjunger, vi skriker - LYSSNA!

Förra året skrev Anna-Karin Grensman om hur du undvikar våldtäkt i sommar - en text som riktade sig till killar för en gångs skull, inte till tjejer. I texten fick killar 8 konkreta tips:

8 tips till dig för att undvika våldtäkt

• Gå inte ut ensam, ha med dig en kompis eller dina föräldrar om du i alla fall måste gå ut. 
• Ring polisens journummer om frestelsen blir för stark och gå gärna med mobilen i handen så att du snabbt kan ringa en vän eller dina föräldrar. 
• Var inte ensam med tjejer och försök låta bli att attackera ensamma tjejer. 
• Tänk på att alla former av ovälkommen beröring, t.ex. stoppa en hand under en kvinnas kjol, är att betrakta som ett övergrepp. Även om det sker i tunnelbanan. 
• Undvik att dricka alkohol och om du ändå gör det, se till att göra det hemma, med personer som kan hindra dig från att våldta. 
• Gå inte in i en relation med en tjej förrän du är helt säker på att du inte kommer att våldta henne. 
• Sök hjälp om du märker att du har svårt att låta bli att våldta eller har lätt att gå över gränsen. 
• Undvik miljöer där kvinnor vistas och du riskerar att våldta dem så som restauranger och klubbar, tvättstugor och vindar, parker och skogspartier. Undvik också centrum och hemmamiljöer. 
(http://hgrensman.blogspot.se/2012/06/sa-undviker-du-valdtakt-i-sommar.html)

Tycker ni att dessa tips känns knäppa? Definitiv inte knäppare än att lägga ansvaret på den som utsätts! För hur ska tjejer kunna undvika våldtäkt? Egentligen? Det är ju förövarna (varav 98% är killar) som måste sluta våldta! Att uppmana tjejer att sluta bli våldtagna leder ju ingenstans, det är som att säga till kioskägare att sluta ha varor för då finns det folk som tror att de får snatta. Men ändå så kan vi varje sommar läsa om hur bara vi tar sällskap av någon, ta en annan väg eller ha våra nycklar beredda som något slags vapen, så minskar vi risken. Och alla våldtäkter som sker hemma, på festen, i skolan, eller kanske av den person som en av säkerhetsskäl tagit sällskap med, hur skyddar vi oss från dem? Det går inte, och vi tjejer ska inte behöva anpassa oss för att slippa riskera att människor ska ha sex med oss mot vår vilja. Vi ska få bli fulla, somna i en soffa, ha vilka kläder vi vill, hångla med 20 olika killar på 20 minuter utan att det betyder att det är fritt fram! Att jag ens känner att jag behöver skriva det här är ju helt sjukt!

För ett år sedan anordnade Indra tjejjour tillsammans med Stockholms tjejjour och System3 en aktion där vi stod på Södermalmstorg i Stockholm för att uppmärksamma folk på den här frågan. Aktionen hette "Var är våldtäktsförövarna?", eftersom vi tyckte att det bara pratades om tjejerna som blir utsatta och inte om de som utsätter. Vi tyckte att det var dags att prata om förövarna!

Sedan dess har det kommit en massa kampanjer: "Vägra vara rädd", "Våga anmäl" med flera. Men för att våga anmäla en våldtäkt krävs att fler som faktiskt blir anmälda också fälls! Så lägg inte det ansvaret på den som utsatts att ta det vidare om det inte finns en garanti för att brottet kommer att utredas ordentligt! Det är där vi måste börja!

Det är fortfarande få som anmäler den här typen av brott, och därför vill nu Crossing Boarders och Femtastic uppmärksamma detta genom kampanjen "Fatta" och ikväll är det releasefest på Färfabriken. Kampanjen uppmanar till förebyggande arbete och en lagstiftning som garanterar frihet från sexuellt våld.

Killar är inte födda till okontrollerbara djur som inte kan behärska sig, så hur har samhället fått så många av oss att tro att en kort kjol på något sätt kan vara orsak till våldtäkt? Att killar reagerar på hud som en haj gör på blod?

Samhället har skapat våldtäktsförövarna, nu är det dags att göra om och göra rätt! Jag blir glad av vi är flera som driver sådana här kampanjer. Vi skriver debattartiklar, gör låtar, videos, skriker oss hesa på gator och torg - allt för att försöka påverka media, makthavare och lagstiftare att lägga fokus där det hör hemma; nämligen på förövarna! För poängen med de här kampanjerna är att sätta press på de som faktiskt har makten att skapa förändring.


Så allvarligt talat, politiker, media och rättsväsendet, det är dags att ta tag i det här NU! Hur många fler kampanjer ska behövas för att ni ska FATTA!?

//Malin

Musikläger för tjejer!

"Har du aldrig spelat innan eller bara spelat lite grann? Har du spelat en hel del men saknar ett folk att spela med? Vill du bara få lite inspiration, träffa andra som delar ditt intresse och ha sjukt kul i några dagar? Då är vårt dagkollo något för dig!"


Så skriver Popkollo på sin hemsida. Du får låna instrument, inga förkunskaper krävs och lägret är bara för tjejer. Hur grymt låter inte det?

Krympande Kvinnor

Jag delar detta fantastiska klipp från en spoken word-tävling!
Lily Myers talar om krympande kvinnor - både fysiskt, akademiskt och socialt.
Igenkänningsfaktorn är smärtsamt hög.

Klippet är på engelska och texten ur dikten finns i videobeskrivningen om det är svårt att höra vad som sägs!


Kram!
♥ Amanda ♥

En bättre värld är möjlig

Asylstafetten 2013 - från Malmö till Stockholm för en human flyktingpolitik

Jag hittade Asylstafetten på Facebook tidigt i våras. Jag läste gruppbeskrivningen och fastnade direkt. Asylstafetten handlar om att lyssna på de människor som drabbas av den nuvarande flyktingpolitiken. Tanken var att gå från Malmö till Stockholm och längs vägen komma i kontakt med så många människor som möjligt. Under vägen hölls tal av papperslösa och asylsökande, om deras kamp att komma hit och om deras ständiga, vardagliga kamp här i Sverige. Om deras ångest inför allt de varit med om, allt de sett och deras oro inför att inte veta vad som kommer att hända imorgon. De lever under ständig stress och press för att de vet att när som helst kan det komma ett beslut som kommer att sätta hela deras liv på ända.

Jag ska vara helt ärlig: jag hade aldrig pratat med en asylsökande eller papperslös människa innan jag kom till asylstafetten. Inte vad jag visste iallafall. Det var också därför jag tyckte att det var så viktigt för mig att gå med. Jag kan inte bara sitta ensam i min vrå, tänka, läsa böcker och tidningsartiklar och tro att jag får någon slags helhetsbild av vad det är som sker. Nej. Jag måste lyssna på riktiga människor som drabbas på riktigt.

När jag hade gått ett par dagar kom jag att tänka på någonting annat i mitt liv som jag verkligen brinner för: feminismen. Plötsligt kände jag att asylrätten var så pass mycket viktigare än feminismen och jag började ångra all den tid jag lagt på att försöka förstå de patriarkala strukturerna och feminismen som sådan. Jag kände mig illa till mods och jag berättade detta för en kille som själv var papperslös. Han sa: "Där jag kommer ifrån är det jättestor skillnad på män och kvinnor. Männen har väldigt mycket makt över kvinnorna och kvinnorna får inte göra någonting utan sina män. Men i Sverige känner jag att det inte är samma sak. Här är män och kvinnor lika. Eller?" Jag berättade för honom att det inte går att jämföra Sverige och Iran på det sättet men att det finns skillnader mellan män och kvinnor även här. Till exempel får män högre lön än kvinnor. Då sa han: "Jaha. Det visste jag inte! Men då får du fixa det då. För så ska det ju inte vara!" Jag förstod ganska snabbt att en kamp inte utesluter en annan. Bara för att jag kämpar för feminismen så betyder inte det att jag inte kämpar för exempelvis asylrätten. Jag skulle snarare säga att det var tvärtom. Feminismen handlar om jämlikhet mellan människor. Asylrätten handlar om jämlikhet mellan människor. Det handlar om alla människors rätt till mänskliga rättigheter, frihet och rätten och makten att få bestämma över sitt eget liv.

Det var länge sedan jag förstod att en skall ta det media rapporterar med en, eller snarare flera, nypor salt. Migrationsverkets presschef gjorde ett uttalande den 5 augusti där han förklarade att Sverige inte skickar några flyktingar till Afghanistan, men det är inte sant. Masoud, en av eldsjälarna bakom asylstafetten, fick avsluta vandringen i förtid eftersom att han blev deporterad till Afghanistan, närmare bestämt Kabul, där han aldrig befunnit sig tidigare. Där han knappt känner någon. Han har ingenting där att komma till. Han har ingenting där att göra. I Sverige har han bott i sju år. Det är här han har sitt liv. Det är här han har sina vänner. Och sin partner. Han har hjälpt många här. Han är viktig för många här. Tänker Migrationsverket någonsin på det när de skickar honom någonstans där han inte ska behöva vara? Inte många dagar efter asylstafetten händer det igen. Saman, en annan eldsjäl bakom asylstafetten, blir tagen av polisen och satt i förvar, med syftet att bli deporterad till Afghanistan. Ett förvar är värre än ett fängelse och där sitter människor som inte begått något annat brott än att de råkat varit födda i fel land. Sverige har fem förvar: i Flen, Gävle, Göteborg, Märsta och Åstorp. Där kan människor, som inte begått något brott, sitta i upp till ett år. Jag, och många med mig, vill att samtliga av dessa förvar rivs och begravs.

Asylstafetten har gett mig, och många andra, hopp. En bättre värld är möjlig. Tillsammans är vi starka. Tillsammans ska vi kämpa för att mänskliga rättigheter skall gälla alla och att rätten till liv inte skall vara förunnad bara ett fåtal. Vi skall kämpa mot rasismen. För mångfald. Mot inskränkthet. För öppenhet. Vi skall kämpa för att det vi lärde oss som barn, att "Alla människor är lika mycket värda", skall gälla i praktiken även nu när vi blivit större.

Det har nu gått tre veckor sedan asylstafetten tågade in i Stockholm, närmare bestämt medborgarplatsen, och höll tal för en stor skara människor, efter en vandring på 34 dagar och 73 mil. Även om vandringen är över, så tar kampen aldrig slut. Kampen fortsätter. Rasismen skall krossas. Den som flyr har inget val. Ingen människa är illegal.

/Matilda

Bild på Asylstafetten, tagen från deras facebooksida

Vi ses i Malmö!

Malin taggar för Malmö!

Igår var Indra med på Sveriges Kvinnolobbys mobiliseringsmingel inför Nordiskt Forum 2014 - en enorm konferens om tjejers rättigheter och jämställdhet. Det kommer typ 15 000 aktivister, politiker och grymma feminister för att prata om viktiga frågor som våld mot tjejer och kvinnor, media, framställning av tjejers och kvinnors kroppar och massa mer.

Behövs kanske inte ens nämnas att vi blev råpeppade att åka dit och göra någon form av aktion eller hålla en föreläsning för att belysa unga tjejers verklighet. Malin snodde till och med en ballong som hon ska gå runt med varje dag fram till konferensen nästa sommar!

Vi ses i Malmö!

Överlevare

Var tvungen att dela detta på bloggen. Tre starka överlevare av sexuella övergrepp.

Tjejsamlat

HEJ

Som ni vet så ser vi ju alltid killar överallt i filmer, TV och tv-spel och tjejer får någon roll sådär på sidan av, gärna för att backa upp killarnas roller. Vilket är helt värdelöst! Därför har jag ett tips till alla som längtar att få läsa, höra och se brudar i kulturen. Personerna Jeanette Eriksson och Johanna Grip kläckte och förverkligade idén om att göra en app där de samlade kultur med och av tjejer. Gött!

Appen heter Tjejsamlat och har tips på filmer, tv-spel, böcker, bloggar, podcast och massa annat bra som tjejer skapat och medverkar i. Eftersom vi så sällan får se tjejer ta plats i kulturen är det här en så himla bra bank med tips på grejer där tjejer faktiskt är i fokus. 

Jag är inte helt säker, men tror att appen bara finns till iPhone än så länge, men kolla in deras sida på Facebook annars https://www.facebook.com/tjejsamlat

Att appen heter Tjejsamlat är även en liten historia. 2011 införde Språkrådet ordet ”tjejsamla” med följande förklaring

”Att tjejsamla betyder att man inte samlar så maniskt som vissa killar gör, utan nöjer sig med några stycken. Det anses vara mer typiskt tjejer att samla så. Killar blir ju ofta nördiga i sitt samlade.”

Alltså, vad fan. En blir ju bara så TRÖTT av att läsa sådana generaliseringar gång på gång. Jag tjejsamlar i alla fall gärna på skitmycket bra grejer där tjejer får ta plats!

KRAM FRÅN LINN 

Jag var en "privatknullare"

Här följer ett vanligt utdrag från rastkonversationer när jag gick i lågstadiet i början av 90-talet:

- Är du "pk?"
- Eeh, näe..
- Hahaha, vaddå är du inte PÅ-KLÄDD!?

...och nästa rast (när jag trodde jag hade lärt mig det rätta svaret):

- Är du "pk?"
- Ja!
- Hörde ni, Malin är PRIVAT-KNULLARE!!

Ja fantastiskt fantasifullt, jag vet. Som det brukar vara på lågstadiet. Har fortfarande inte listat ut vad en "privatknullare" egentligen är, men det var tydligen något dåligt.

Men jag accepterade att jag var en "privatknullare", för det var ju skitpinsamt att stå på skolgården och inte vara påklädd! Hur som helst, det här var mitt första möte med detta "hotfulla" ord. Och nu, liksom då, finns det väldigt många som tycker att det är mycket bättre att inte vara pk, vilket är konstigt. Så jag vill en gång för alla informera om att pk, eller politiskt korrekt som det egentligen betyder (när google uppfanns 10 år senare tog jag till slut reda på vad det betydde), är något väldigt positivt. Det innebär nämligen att det finns vissa riktlinjer för folk som inte har någon aning om att de genom sina uttalanden kränker människor. För i ärlighetens namn kan det vara så att en inte har koll på det. Och då pratar jag om faktiska kränkningar, och inte människor som säger att "om du kan bli kränkt av det tänker jag bli kränkt av motsatsen, na-na-na-na-naa-na". De som aldrig mentalt lämnade lågstadiet.

Att tillämpa en politisk korrekthet gör att vi minskar risken att göra våra medmänniskor obekväma, känna sig exkluderade och oaccepterade. Jag kan därför inte förlika mig med uttalanden som "palla vara politiskt korrekt hela tiden". Nähe, men om det är så fruktansvärt jobbigt så beblanda dig inte med andra människor tills du åtminstone vill försöka visa lite respekt!

Trevlig helg!
/Malin

PRIDE

 


Alla ska ha rätt att vara stolta över sin familj
Alla ska ha rätt att vara stolta över sig själva
Alla ska ha rätt att vara stolta över sin kärlek

Alla ska ha rätt att visa sin stolthet

Vilken kropp får göra vad?

Nu är en ny säsong av Biggest Loser igång på kanal 7. Jag vet inte hur många av er som känner till eller har sett programmet, men kanske har ni stött på någon av de reklampelare som finns i kollektivtrafiken. Bland annat har den här bilden dykt upp... ;

Några tänker kanske när de ser den, att det är en fin och hoppfull bild som visar en slags önskan om bättre tider. "Se drömmar förverkligas" står det ju faktiskt.
Jag undrar då, vad vi tjejer får för intryck av sådana här bilder? Vilka drömmar är det som vi bör vilja förverkliga egentligen? Nä, inte är det en dröm om att bli bra på något.

Vilken kropp är det som får befinna sig på stranden i bilden? Ja, det är inte den där tjejen i alla fall! Deltagartjejen från Biggest Loser är nämligen tjock. Därför får hon varken kärlek eller visa upp sig på sin solsemester. Hon kan få sin smala kille och romantiska strand när hon har gått ner i vikt lagom mycket. Med lagomheten kommer kärleken och lyckan på köpet.
Ja, det är de budskap som ständigt förmedlas till oss. Men är det ens möjligt för sådana drömmar att förverkligas? Finns det verkligen personer som kan personifiera reklamens heteronormativa och fullkomliga kroppar?

Samhällsnormen är inte alltid lika extrem som idealen visar, t.ex. Hollywood-idealet är närvarande i media men när det väl gäller vill vi oftast ha/vara en "lagom-kvinna" eller "lagom-tjej". Det finns alltså en för alla välkänd bild av hur en frisk och lycklig kvinna ska se ut och vara, för att inte väcka uppseende eller glömmas bort. Vad händer då med alla andra typer av kvinnokroppar, i vilken berättelse får de ta plats? Var ser vi det homosexuella paret eller de icke-vita kvinnorna i reklamen till exempel?
Biggest Loser-reklamen matar oss, precis som samhället i övrigt gör, med tomma ideal om heteronormativitet och normkroppar. Vad trött en blir på allt sånt här! Tänk om alla kunde ta sig en daglig funderare över vilka kroppar som får göra vad, och VARFÖR. Vilken kropp är den mest lyckade, önskade och åtråvärda?

Vad är era erfareneter och tankar?
Allt gott och bamsekramar till er alla!
/ Therése

Till "tjej"-grejernas försvar

Hej hopp! Klockan är fem i ett på natten och jag sitter och pysslar och tänker lite på så kallade tjejsaker. Ni vet, sånt där löjligt som pojkband, smink och america's next top model. Sånt som ses ned på samtidigt som "killgrejer" höjs upp som något åtråvärt.

Varför är det töntigt att lyssna på justin bieber men coolt att spela call of duty? Varför kopplas unga tjejer samman med något negativt? Detta är sånt jag tänker på, och sådant som gör mig förbannad mitt i natten. För jag tycker att unga tjejer är hur bra som helst, och tycker inte att det är det minsta töntigt att läsa twilight (även om jag själv oroas över hur boken idealiserar utnyttjande och psykisk misshandel) eller att lyssna på "call me maybe" 200 gånger i sträck. Det är ju knappast töntigare än raptävlingar (rap som i det äckliga, inte som i musikstilen!) och "bögtestet".

Ändå anses den påklistrade, ofta homofobiska och rasistiska machokulturen vara något positivt medans det är ~såååå töntigt~ att måla naglarna till pojkbandsmusik. Hur kommer det sig egentligen?

Det här ÄR Dårhuset!

Igår på väg hem från jobbet sitter jag och läser en bok på tuben. Några säten framför mig sitter ett gäng tjejer på cirka 16 bast. De snackar, skrattar och verkar vara sådär härligt glada som en blir i sällskap med sina bästa polare. Vi kommer till Gullmarsplan, en man runt 60 år ska av. Han ställer sig bredvid tjejerna och väntar på att dörrarna ska öppnas, men innan han tar klivet ut när dörrarna öppnats säger han till de här tjejerna "Åk tillbaka till dårhusen ni kom från" innan han snabbt slinker av tunnelbanan.Tjejerna är mörkyade. Mannen är vit. Mannen är ingen skinnskalle, ingen vit makt-huligan. Han är en till synes en helt vanlig Svensson och hans hat syns inte på honom.

Så kan vi prata om rasismen i Sverige? Kan vi sluta säga att det ju föds "missnöjespartier" när integrationspolitiken inte funkar. Kan vi sluta prata om "svenskfientlighet" och istället säga som det är? Att svenska folket är totalt grundlurade av ett gäng rasister som tagit sig in i riksdagen med hjälp av lögner? Integrationspolitiken är inte problemet. Rasismen är problemet. De tre tjejerna i tunnelbanan är inte problemet, huruvida de har "svårt att anpassa sig till svensk kultur*" eller inte. Det är den vita 60-åriga mannen som är problemet.

Rasismen. DET är det största problemet vi har i samhället. Jämte sexismen.


*svensk kultur är enligt Jimmie Åkesson trasmattor, helst på väggarna.

Förebilder

Jag saknar fler kvinnliga förebilder. Jag ser visserligen upp till många av mina vänner och kvinnor i min släkt på olika sätt. Men det skulle vara så fint att ha en hop med coola offentliga kvinnor som jag bara kan hämta inspiration från och stärkas på det sätt som jag är i behov av just då.

Och det är ju inte det att det inte FINNS kvinnliga förebilder! Nej, nej, nej... Det finns massor, men patriarkatet funkar så finurligt serni att de coola, bra förebilderna som får tjejer att må bra över sig själva, som får tjejer att vilja vara lite annorlunda för att det är så jäkla mycket roligare, de göms aktivt undan och tystas ner. Och om de fortsätter att vilja synas och väsnas så är det bara att trakassera dem offentligt eller privat och hota med att våldta eller döda dem. Däremot förebilder som får tjejer att må skit och anpassa sig efter de normer som det patriarkala samhället vill begränsa oss till, de upphöjs till skyarna. Och det är inte så konstigt att de gör så. För så länge vi är upptagna med att svälta oss, operera oss och raka benen var 5:e minut så hinner vi inte tänka på hur vi ska få lika stor plats i samhället som männen. Och då hotas inte deras makt.

Men Internet kan användas till mer än att hota gapiga tjejer. Internet kan faktiskt vara riktigt bra, och jag använder det till mitt mission att hitta bra, coola kvinnliga förebilder som inspirerar, uppmuntrar och stärker!

Den första jag vill presentera här är en tjej som var med i SVTs nittiotalisterna för ett par veckor sedan, men som jag inte såg förrän igår. Den här tjejen är helt fantastisk och jag tror att hon skulle kunna lära mig och andra en jäkla massa. Typ att "lagom" inte alltid är bäst. Det ska jag tänka på när jag känner mig sådär jobbig och undrar varför jag inte bara kan låta saker vara ibland, utan alltid ska öppna käften och yttra mina jobbiga, provocerande, FANTASTISKA PK-åsikter. Då ska jag tänka på Tyras ord: "vissa saker måste nog vara lite extrema". Tyvärr går det inte att lägga upp filmen här så länkar istället till SVT Play. Klippet går att se fram till den 17 april.

Kolla på klippet här: Nittiotalisterna - Jag har varit här

Ha en fantastisk vecka!

Kramar från Malin 

Tunnelbanetrakasserier

Jag tror att ungefär hela svenska folket har sett denna hysteriskt bra och roliga video av Bianca och Tiffany Kronlöf, men om inte så lägger jag in den!



Det här med att bli trakasserad i kollektivtrafiken eller när man är ensam ute över huvud taget är inget främmande för de flesta tjejer jag känner. Och inte för mig heller - jag har otaliga berättelser om hur män har satt sig brevid mig, tagit på mig, kallat mig otrevliga saker och så vidare.

Det kan vara sånt som att säga att jag "inte skulle klä mig så om det inte var för uppmärksamhet", att tafsa, att följa efter mig till min station (där jag sprang fort som fan) och att vägra lämna mig ifred när jag säger ifrån. En gång försökte en man lugna mig (efter att jag ilsket bett honom lämna mig ifred upprepade gånger) genom att stryka mig på armen och försäkra mig om att han "var en bra kille, ingen våldtäktsman"(!?!?!)

Det absolut värsta med de här situationerna är att man ofta inte riktigt finner sig och kommer på vad man ska tänka eller göra förrens det är för sent. Och oron är påtaglig - hur reagerar han om jag blir arg eller säger ifrån? Blir han våldsam eller hotfull? Det kan man ju inte veta. Så fort man säger ifrån, speciellt som kvinna, så straffas man för det - som exempel berättade Hanna Fridén på twitter om att hon blev upptryckt mot en vägg av en man som även tog strypgrepp på henne. Tuff som hon är brottade hon ner honom och då kommer väktare till HANS försvar... som att hans beteende var helt acceptabelt, men inte hennes.

Om man har lite backup är det inte svårt alls - är en kompis med en så känner man sig inte lika utelämnad. Nån tänker på en, har koll på en, kan ge stöd om något går snett. Och jag tycker själv att det är lättare att försvara någon annan än det är att försvara sig själv - man hamnar själv inte i den här stumma/förvånade/obehagliga situationen. Ensam är man otroligt sårbar - och även om tunnelbanevagnen är full med folk reagerar ingen. Civilkurage-nivån på svenska folket är farligt låg, och det gör mig så otroligt arg. Det är verkligen bara fegt och osolidariskt att skita i folk som behandlas illa rakt framför ögonen på en! Det är väl ändå dags att folk tar sig i kragen och ger backup!

"gay is the new black"?!?!?

Hittade detta klipp från en spoken word-tävling idag och det är så himla kraftfullt att jag bara måste dela. Det handlar om intersektionalitet och hur olika utsatta grupper hoppar på varandra som om det vore en tävling i vem som har det sämst, när vi egentligen behöver stötta varandra!

Ljudet är lite si och så och det är på engelska, därför finns texten här. Använd google translate för att översätta om det behövs!

hej hopp / Amanda

Den manliga feministen

Kelley Temple säger så här: 

"Män som vill vara feminister behöver inte ges utrymme inom feminism. De behöver ta det utrymme de redan har i samhället och göra det feministiskt."

Och hon har så himla rätt. 

Som feminist blir jag otroligt frustrerad när män klagar på att feminister och feminismen inte är tillräckligt tillmötesgående för dem. Att vi inte "bryr sig nog" om mäns problem. Men hallå. Det är en rörelse för kvinnors rättigheter - kvinnor som vill nå den nivå som män redan har i samhället. Vad ska vi hjälpa män med? Att klättra ned till kvinnors taskiga löner, kroppshat, otrygghet och konstanta hot om sexuellt våld? Nej, trodde inte det.

Min pappa, till exempel, frågade mig om det fanns en grupp för män som vill motverka sexism. Jag svarade ärligt, att jag faktiskt inte vet. Men varför duger inte feminism? Varför måste männen ha en alldeles egen liten grupp? Tydligen är det plättlätt att vara emot sexism, men att vara feminist är kontroversiellt. Som om männen inte redan har trygga utrymmen precis överallt - varför ska feminister ge dem ytterligare space? Får man inte vara FÖR kvinnor utan att man måste försäkra världens män om att de också är viktiga?

Om du som man vill motverka sexism - skitbra! Det behövs! Men för att förstå sexism och hur man står emot det så måste du prata med kvinnor och feminister. Lyssna på vad de har att säga, ta dem på allvar och sluta kräv särbehandling. Och så småningom kommer du säkert märka att feminismen gynnar dig med.

Anti-alla-hjärtans-dag-filmer

Jag tycker faktiskt att alla hjärtans dag är en fruktansvärd dag. Jag tror att folk generellt mår mår sämre på alla hjärtans dag än andra dagar, och en sån dag är svår att tycka om.

Vanligtvis är det nån cheesy kärleksfilm på tv som gör nådastöten på kvällen. Därför har jag frågat lite vänner om de har tips på feelgood-filmer som INTE handlar om kärlek. För en sådan känner jag för att se idag, och tänkte att jag ju lika gärna kan dela med mig av de tips jag fick, för kanske är det fler som är i behov av en sån. 

Thelma & Louise (rekommenderas alltid i alla sammanhang!)

Äta sova dö

Ghost world

Modig

A league of their own

Sunshine cleaning

Tror att jag se på någon av dessa filmer ikväll:






Ha en fantastisk fin torsdagskväll allihop!

Kram från Malin

Vill ni veta vad jag har gjort i natt?

Jag har suttit vaken och kollat på tv, bland annat tre komediserier. Den ena kassare än den andra. Frasier, Spin city och Alla älskar Raymond. Allihop innehöll olika typer av bögskämt. Först något missförstånd om att Frasier skulle vara homosexuell, och att det aldrig slagit personen som trodde det att han skulle vara hetero! "hahahahahaha, vilken förolämpning! hahahaha". I Spin city råkar någon komma ut i radio (hysteriskt pinsamt och tok-roligt), och i Alla älskar Raymond ska Raymonds brorsa Robert göra slut med sin skitsnygga tjej för att han inte är kär i henne och hans mamma frågar försiktigt "Robert... är du säker på att du inte är homosexuell?" och publiken skrattar hysteriskt igen. För det vet ju alla att om en kille inte är intresserad av en kurvig, jättesnygg tjej så måste han vara homosexuell.

Och vi skulle kunna säga "jävla USA" med sina fördomar och homofobi, men Sverige är som vanligt lika kassa. Solsidan gjorde samma sak. Och när jag var på stand-up för några veckor sedan lyckades ingen av de så kallade komikerna göra ett framträdande utan att dra rasistiska, sexistiska eller homofobiska skämt. För alla vi som lyssnar och ser på dessa sit-coms antas tillhöra normen, vi antas vara vita och vi antas vara hetero. Och är vi inte det, och tycker vi inte att det är roligt så heter det att vi inte kan bjuda på oss själva och då har vi ingen humor.

Jaså? VI har ingen humor? Det är inte vi som kallar oss komiker eller manusförfattare till komediserier, men totalt saknar fantasin och intelligensen att dra lite smartare skämt än det lätta, uppenbara, det normerande - det som gjorts tusen gånger förr.

/Malin

Filmtips!

Filmen 'But I'm a Cheerleader' är en hysteriskt rolig och konstig film. Den handlar om den 17-åriga Megan som skickas till en sorts institution för att omvända homosexuella till heterosexuella. I början av filmen avslöjas det att hennes familj och vänner misstänker att hon är lesbisk, bl.a för att hon är vegetarian och har bilder på tjejer i sitt skolskåp. (trailer finns här!)

Hon blir alltså ivägskickad till ett sorts gay-rehab i form av ett bisarrt hus målat helt och hållet i grälla färger, där alla tjejer tvingas omges av rosa och lära sig städa och ta hand om barn, och alla killar tvingas omges av blått och lär sig hugga ved.

Tanken är att de ska lära sig "normala" könsroller (genom hjärntvätt) och därmed bli hetero. Såklart går detta inte speciellt bra, och på hemmet träffar hon Graham, som också skickats dit för att bli straight av sina egna konservativa päron... och Megan blir snart förälskad.

But I'm a Cheerleader är en fin, värmande & komisk film om att hitta sin identitet och att vara stolt över sig själv. Att den är kitschig som tusan är bara en bonus!

Sluta sexualisera våld mot kvinnor!

 

Denna skulptur av en stympad, bikini-klädd kvinnas överkropp är nu tillgänglig för beställning för fans av TV-spelet "Dead Island". Skulpturen är en sjuk bild av våld mot kvinnor: Den är sexualiserad och kommersialiserad. Det är en sexig död tjejs kropp. Nu är jag inte känslig för Gore. Jag är inte känslig för sexualitet. Det är däremot inte okej när kvinnors kroppar är stympade, sexuellt objektifierade och säljs som ett rolig samlarobjekt.

 Paris hilton i House of Wax

Om du tittar igenom ett par genomsnitts-skräckfilmer, finns ofta scener där "slampan" (eller bara en anonym sexig kvinna) blir brutalt mördad i en scen med öppet sexuella övertoner. Till exempel en scen i "My Bloody Valentine" där det finns en sexscen i ett Motellrum. Kort därefter springer kvinnan ut naken, endast iklädd ett par högklackade skor dödas med en hacka. I "House of Wax", blir Paris Hiltons karaktär jagad och dödad iförd röda underkläder, kort efter en strippscen.

Reklamfilm från Peta, varning för starkt innehåll!

Detta är inte bara vanligt i skräckfilmer och spel, utan även i reklam. Peta (inte direkt känd för sin feministiska inställning till att börja med ...) använder också sexualiserat våld mot kvinnor i annonskampanjer, t.ex denna reklam där en misshandlad kvinnas blåmärken tydligen är tecken på ett bra sexliv. Detta underbara sex är, enligt reklamen, tack vare att hennes pojkvän är vegan.

 Alla dessa saker leder till ett samband mellan sex och våld. Kvinnors kroppar är brutaliserade, objektifierade och sexualiserade på samma gång, och det är sjukt äckligt.

Superhjältinnan Lois Lane (och hennes kille)

Tänkte bara bjuda på denna härliga serieruta!
(Av Lois power-axelvaddar att döma är serien från 80-talet.)

Det är inte vårt ansvar

Nu snackas det om våldtäkt i tidningarna igen. Om gruppvåldtäkten i Sunbyberg bland annat. Sist det var mediadrev var i somras när det snackades om nya "våldtäktsvågen". Tusentals våldtäkter har begåtts däremellan.

SKR har skrivit en debattartikel i aftonbladet som är väldigt läsvärd. De skriver att det är få saker som gör människor så upprörda som våldtäkter, få människor är så hatade som våldtäktsförövare "Men när förövarna blir kända, kanske till och med är någons kollega eller son och det visar sig att ord står mot ord är det inte lika självklart längre. Då vill man förstå och hitta luckor i tjejens historia. Det sker varje gång och är bland annat ett resultat av mediernas svartvita rapportering. Verkligheten ­stämmer inte med nidbilderna."

När jag var på festival för några år sedan var det en kille som bodde i samma camp som jag. En kille som jag kände. Han blev anklagad för våldtäkt, alltså för att ha haft sex med någon som inte ville. Polisen kom och hämtade honom där och vi såg när de försvann med honom. Nästa dag var han tillbaka, förhörd och förstörd. hatade den här tjejen som hade anklagat honom för något så hemskt. Runt omkring honom bildades en ring av brydda kompisar. Inte brydda om tjejen, henne hatade de. De klappade honom på axeln och bekräftade alla att de ju sett hur hon klängde på honom under kvällen, någon hade hört hur hon skrytigt om hur hon redan legat med 16 snubbar under festivalen. Och det vet ju alla att har man legat med 16 snubbar så kan man inte bli våldtagen. Då ligger man med vem och vad som helst!

Alla ville vittna, alla ville berätta sin historia av det hela som ju skulle rentvå den här killen som nu tydligen alla tyckte att de kände så väl. De hade ju bott tillsammans på festival i 4-5 dagar. Tydligen visste alla vad som hänt i tältet där bara två personer befann sig. En tjej och den killen hon säger våldtog henne. Där i tältet. Det var hemskt det som hände i Sundbyberg i helgen. Riktigt hemskt. Men som Olga Persson och Carina Olsson skriver i sin artikel upplever Sverige en våldtäktsvåg varje dag, året runt.

Vi på tjejjouren får dagligen höra berättelser om tjejer som blivit utsatta för våldtäkter, och som har skuldkänslor över det! Varför? Jo, för att de inte varit så försiktiga som tjejer hela tiden uppmanas att vara. För att de ju legat med asmånga killar förut, och ingen skulle tro dem ändå.

Jag tror er. Och alla mina och dina medsystrar på tjejjouren tror dig! Och vi lyssnar på dig om och när du är redo att berätta.

Skrivet av: Malin

Sexist media OVERLOAD!!

Så många sjuka citat från den här videon så jag vet inte vart jag ska börja... Så nöjer mig med en uppmaning att kolla själva!


Puss på er!
/Malin

Trauma från det förflutna

BAM! Flashback från högstadiet kom som en smäll när jag spelade brännboll för första gången på typ tio år. Kunde ju trott att det skulle vara annorlunda att spela med barnfamiljer än att spela med 15-åriga klasskamrater, men det var snarare som att återuppleva det. Alltså vuxna karlar, en boll och ett slagträ är ingen härlig kombo. Om det mot förmodan blir en nästa gång blir det med bara brudar, så kanske man slipper tacklingar, gliringar och istället faktiskt ha roligt.

Skrivet av: Malin

Lästips och annat fint!!

Hej hopp!
Nu när många har jullov och det börjar lida mot sitt slut så kan man behöva läsa något klokt för att förbereda sig lite för allt plugg sen.

Då tipsar jag om GrrrlFever-zinet! Ett zine är som en hemmagjord liten tidning. De flesta zines gör man själv hemma med kopiator eller skrivare och häftapparat, men nuförtiden finns många på nätet! Att göra en tidning själv kan vara ett enkelt sätt att prata om svåra saker som inte tas upp i mainstream-media, och förmedla sina tankar.

GrrrlFever är ett zine som är inspirerat av riotgrrrl-rörelsen och däri finns en massa peppig, fyndig, feministisk läsning! Första 2 numren kan man ladda ner gratis här (man behöver ett program som läser pdf, t.ex adobe reader!) och skaparen av zinet har en blogg här om ni vill veta vem som ligger bakom det.

Sen vill jag också visa den här fina bilden från Modern Girl Blitz!

God kväll och adjö!

Amanda