Debattartikeln riktas mot kvinnor som Lindfors tycker framställer sig själva som offer när de kritiserar män för att de tar för mycket plats. Hon tycker att vi kvinnor istället ska kritisera oss själva för att vi tar för lite plats.
Okej så när en tjej som ligger med många blir kallad för hora, och en kille som ligger med många blir kallad för kung, då känns det som samma spelregler?
Så när min lillasyster går i lågstadiet och tar lika mycket plats som killarna och hennes - bara hennes - beteende blir uppmålat som ett problem, då känns det som att vi har samma förutsättningar att ta plats?
Så när lärare placerar tjejer bredvid killar i klassrummet för att de förväntas hålla koll på och lugna killarna, då är det att ge killar och tjejer samma förutsättningar? Det är så lätt att som barn då gå emot alla uttalade förväntningar som läraren har på en och ba "nej det här är lika mycket min plats som din och jag tänker fan inte lägga energi på att ta hand om dig, grabbjävel" (jag vet inte om ungar svär sådär mycket men de skulle nog det om vuxna inte blev så arga då). Inte kommer hon ha en tanke på att läraren kanske blir besviken och tycker att hon är lite misslyckad som tjej eftersom hon inte klarar sin tilldelade roll som tjej när grabbjäveln ballar ur.
Eller är det kanske det här som kallas att sätta upp hinder för vissa grupper? Inte för att läraren är elak, utan för att hen också är uppvuxen i strukturer som missgynnar vissa grupper. Tjejer bland annat. Läraren ser nog inte att det är hinder hen plockar fram och ställer framför varje tjej i klassrummet. Men att hen inte fattar det gör det inte mindre sant.
Kanske finns det några som pallar stå emot de här förväntningarna, och det är i så fall fantastiskt. Men då har de också lyckats ta sig över ett hinder som aldrig ens fanns där för killarna till att börja med. Så nej, kvinnors position i samhället beror inte på att vi är svaga eller att det är synd om oss. Det beror på att medan killarna springer 100 meter, springer tjejer 100 meter häck.
//Malin
.jpg)
