Vill du stötta och stärka tjejer?

Vill du vara med i ett feministiskt och antirasistiskt sammanhang?

Jag blev volontär på Indra för lite mer än tre år sedan. Jag hade nyss flyttat till Stockholm och kände inte så många här. Så jag ville träffa likasinnade; andra som har samma värderingar som jag, som tycker det är viktigt att kämpa för ett jämställt samhälle och där jag inte behöver förklara min feminism. Någonstans där mina erfarenheter tas på allvar och där andra har liknande erfarenheter av att växa upp som tjej. Med allt vad det kan innebära.

Att växa upp som tjej är inget dåligt i sig. Tjejer är helt fantastiska och jag har haft äran att fått lära känna och sova skavfötters med några av de bästa. Men de bra erfarenheterna är blandade med mycket oförtjänt skit. Det är lätt att bli lite bitter. När jag tänker på att det kändes som att det viktigaste i skolan inte var att lära mig utan att se bra ut. När jag tänker på hur jag fick frågan om varför jag inte hade push-up, för det skulle vara mycket snyggare. När jag tänker på att jag var 14 när det gick ett rykte om att jag varit med "alla" när sanningen var att jag hade hånglat med två personer, och att jag inte visste om ryktet eller sanningen var värst. När jag fick samtalet från en kompis som blivit våldtagen och jag inte kunde säga till henne att hon borde anmäla. Jag ville, men jag kunde inte eftersom jag hört att våldtäktsmän typ aldrig fälls. Att fallen knappt utreds.

Även om det fortfarande inte hänt jättemycket på den fronten har jag insett att det finns en massa andra saker tjejer som blivit utsatta kan göra. Att något av det viktigaste är att bli lyssnad på, bli trodd. Och därför finns tjejjouren. Och jag är så jävla stolt och glad att jag får vara med i det här sammanhanget.

På Sollentuna Tjejjour finns några av de finaste, coolaste och varmaste personerna jag träffat sedan jag flyttade hit. Jag har fått lära mig så mycket, både genom utbildning och samtal med andra jourtjejer men framför allt av alla tjejer som hör av sig hit. Jag har förstått hur starka ni -vi - tjejer är, och jag hoppas att jag lyckats visa hur impad jag är av vad ni kan klara av!

Nu ska vi ha en ny grundutbildning för jourtjejer som vill engagera sig. Som vill stötta tjejer, som vill vara med i ett antirasistiskt och feministiskt sammanhang. Är du peppad? Hör av dig så berättar vi mer. Oavsett varför du vill engagera dig, och oavsett om du har erfarenhet av något liknande eller inte så ser vi fram emot att höra från dig.

Kram!

/Malin

TW: Ikväll tänder vi ljus för var och en av er!

Hon tyckte om att vara ute i naturen och familjen hade haft häst. Med sin mamma brukade Beatrice rida, måla och skriva. Hon träffade den jämnåriga killen på en fest första gången. Vid ett gräl i ett skogsparti dödade han henne med sparkar och strypgrepp. Hans förklaring var att hon sagt att hon var gravid och vägrade göra abort. Han fick 3 års sluten ungdomsvård. Hon hette Beatrice och blev 16 år.


  
  
  
  


Idag minns vi alla kvinnor och tjejer som blivit mördade av män i sin familj, killar och män som de varit i nära relation med, varit bekanta med eller som i vissa, ovanliga fall varit totala främlingar för dem. De är män med hög inkomst, med låg inkomst, utlandsfödda och svenskfödda, fullt friska, med psykisk störning, med eller utan missbruksproblem och i alla olika åldrar.

Här är några historier som inte borde få finnas.


Ellinor, 23

Efter att pojkvännen tagit strypgrepp på henne tog relationen slut, men de började träffas igen och hon flyttade in hos honom. Men han var svartsjuk och kontrollerade henne, så hon hade bestämt sig för att göra slut. Han högg ihjäl henne men dömdes till dråp och inte mord.

Dom: 9 års fängelse

Hanna, 22

Hanna hade nyligen flyttat till Arvika för att gå en dramautbildning. Hennes pojkvän hade missbruksproblem. Han hade tagit Hannas bankomatkort och de började gräla om det. Han mördade henne med kniv och en hantel. Grannarna hörde slagen i uppemot 20 minuter.

Dom: 10 års fängelse

 

Vatchareeya, 20

När hon var 11 flyttade hon till sin styvpappa i Boden. Hon började träna karate och arbetade hårt med sina studier för att bli civilingenjör. En dag försvann hon och två veckor senare hittades hennes kroppsdelar runt ett övergivet militärt område. Hennes tidigare pojkvän greps för mordet.

Dom: 14 års fängelse


Nathalie, 16

Hon drömde om att åka till USA efter studenten. Hon hade gjort slut med sin pojkvän den dagen. Han hämtade henne från en fest och de åkte tillsammans därifrån. Han ströp henne och höggs till döds med en kniv. Sedan fick expojkvännen hjälp av en kompis att gräva ner hennes kropp.

Dom: 8 års fängelse


Sandra, 17

Hon hade berättat för flera personer att pojkvännen var våldsam mot henne. En gång ringde hon sin mamma och var rädd. Han hade hindrat henne från att lämna lägenheten. Han sköt henne i pannan på omkring en decimeters håll. Han förnekade mordet och säger att han inte visste att det fanns en kula i vapnet. Hovrätten utesluter inte att hans version är riktig.

Dom: 3 år



Manidja, 22

Manidja giftes bort under en resa. Hennes make följde med till Sverige där han misshandlade och våldtog henne. Hon var hemma hos en släkting när han trängde sig in i lägenheten och skar halsen av henne. Tingsrätten skriver i domen att motivet var hedersrelaterat. Han misstänkte att hon varit otrogen och ansåg att hon drog skam över familjen. Enligt domen var misstankarna ogrundade. (Varför det var väsentligt förklaras inte).

Dom: Livstids fängelse


Jennifer, 18

Jennifer hade tagit en bronsmedalj vid junior-VM. Hennes tränare var dubbelt så gammal. Att de hade haft en närmare relation var ingenting hon berättade för sin familj. Det tog nästan fyra minuter för honom att strypa Jennifer, enligt rättsläkaren.

Dom: 10 års fängelse


Johanna, 17

Johanna skulle snart fylla 18 och hade planer på att se Lady Gagas konsert. Hon hade ett förhållande med en 37-årig man som lockat med modellkontrakt, och hon hade sagt till honomatt hon inte längre ville ha en relation. Hon skulle hämta några bilder och kontraktet hemma hos honom när han ströp han henne.

Dom: 17 års fängelse

Det här är ett globalt problem som alltid funnits. Men för att det alltid funnits betyder inte att det inte går att förändra. Nästa gång du som granne hör att någon blir misshandlad i 20 minuter, eller när din polare berättar att hennes ex har hotat henne, eller när din bästa vän beter sig kontrollerande och hotfullt mot sin partner - agera! Även om du inte vet hur du ska agera så är det bättre än att inte göra någonting alls. 

Idag tänder vi ett ljus för var och en av de kvinnor som blivit mördade. För att minnas och för att uppmana till förändring. Vi ses på Turebergs Torg.

//Malin

(Källa: aftonbladet)

Tjejer är starkare än de borde behöva vara

Idag publicerade Nyheter 24 en debattartikel av Tiffany Lindfors som handlade om att hon är less på feminism och feminister och förnekar att det finns diskriminerande strukturer mot kvinnor. Och nu tänkte jag, till skillnad från de flesta twittrare, kritisera den artikeln utan att attackera debattörens ålder, grammatik eller erfarenhet eftersom det är totalt irrelevant. 

Debattartikeln riktas mot kvinnor som Lindfors tycker framställer sig själva som offer när de kritiserar män för att de tar för mycket plats. Hon tycker att vi kvinnor istället ska kritisera oss själva för att vi tar för lite plats. 

Okej så när en tjej som ligger med många blir kallad för hora, och en kille som ligger med många blir kallad för kung, då känns det som samma spelregler?

Så när min lillasyster går i lågstadiet och tar lika mycket plats som killarna och hennes - bara hennes - beteende blir uppmålat som ett problem, då känns det som att vi har samma förutsättningar att ta plats?

Så när lärare placerar tjejer bredvid killar i klassrummet för att de förväntas hålla koll på och lugna killarna, då är det att ge killar och tjejer samma förutsättningar? Det är så lätt att som barn då gå emot alla uttalade förväntningar som läraren har på en och ba "nej det här är lika mycket min plats som din och jag tänker fan inte lägga energi på att ta hand om dig, grabbjävel" (jag vet inte om ungar svär sådär mycket men de skulle nog det om vuxna inte blev så arga då). Inte kommer hon ha en tanke på att läraren kanske blir besviken och tycker att hon är lite misslyckad som tjej eftersom hon inte klarar sin tilldelade roll som tjej när grabbjäveln ballar ur.

Eller är det kanske det här som kallas att sätta upp hinder för vissa grupper? Inte för att läraren är elak, utan för att hen också är uppvuxen i strukturer som missgynnar vissa grupper. Tjejer bland annat. Läraren ser nog inte att det är hinder hen plockar fram och ställer framför varje tjej i klassrummet. Men att hen inte fattar det gör det inte mindre sant.

Kanske finns det några som pallar stå emot de här förväntningarna, och det är i så fall fantastiskt. Men då har de också lyckats ta sig över ett hinder som aldrig ens fanns där för killarna till att börja med. Så nej, kvinnors position i samhället beror inte på att vi är svaga eller att det är synd om oss. Det beror på att medan killarna springer 100 meter, springer tjejer 100 meter häck.

//Malin

Skillnaden är att vi mår skit

Jo, det är visst skillnad på killar och tjejer. Nästan 40% av tjejer i Sollentuna vill ändra på mycket med sig själva, men bara 14% av killarna.

Resultatet från Stockholmsenkäten är här. Den visar att i hela länet dricker, röker och snusar ungdomar mindre än tidigare. Den visar också att något som inte minskar över huvud taget är den psykiska ohälsan. 

Och skillnaden är stor mellan killar och tjejer i hela Stockholmsområdet, gissningsvis i hela landet. Siffrorna nedan visar hur det ser ut i Sollentuna bland åk 9:


Elever som skulle vilja ändra mycket på sig själva: 

Flickor:  39%
Pojkar: 14%

Elever som ofta känner att de inte duger något till: 

Flickor: 29%
Pojkar: 11%

Elever som känner sig ledsna och deppiga utan att veta varför:

Flickor: 36%
Pojkar: 11%


Psykisk ohälsa är vanligt hos unga tjejer, alldeles för vanligt som siffrorna visar. Och det är det område som skiljer sig mest mellan könen i alla kommuner. Killarna mår alltså relativt bra. Hur kommer det sig att just tjejer mår så dåligt?

Det går inte att prata om att tjejer ställer mycket högra krav på sig själva utan att prata om kraven från omgivningen. Pressen och förväntningarna kommer såklart inte inifrån utan utifrån. "Men killar mår nog också ganska dåligt" och "har nog lika mycket att leva upp till" är kommentarer som jag inte orkar höra längre. Ja, typ 11-14 % mår dåligt men det känns knappast som en allvarlig siffra i jämförelse med att nästan 40% av tjejerna mår dåligt och vill ändra mycket på sig själva.

När jag känner att jag inte duger handlar det om att jag inte känner att jag lever upp till de förväntningar omgivningen har på mig. Ja, kanske ställer jag för höga krav på mig själv, men det är för att det ställs för höga krav på mig. Och jag vet det! Jag vet att jag egentligen duger, utan att prestera ett skit och utan att vara smal och snygg. Men eftersom min omgivning hela tiden försöker få mig att tänka motsatsen måste jag ändå påminna mig om det gång på gång! Så det är inte tjejerna som ska ändra sig, tänka om, sluta klanka ner på sig själva. Det är samhället: media, skolan, vuxna och ungdomsverksamheter som måste förändras. Ganska radikalt och ganska snart. Och är det något som skiljer sig väldigt mycket mellan killar och tjejer så är det hur de framställs i reklam och annan media.

Nästa gång någon klagar på en pinnsmal, retuscherad, sexualiserad kvinnokropp på reklampelaren, tänk då inte att vi ska sluta gnälla, tänk inte "men är den här bilden verkligen så farlig?". För det är inte "den här bilden", det alla bilder med samma budskap som unga tjejer matas med varje dag, från tusen olika håll. Och de ser på sig själva.

39% av dem känner att de vill ändra mycket på sig själva. Undrar varför?
29% känner att de inte duger. Undrar varför?
36% känner sig ledsna och deppiga utan att veta varför. Jag tror jag vet i alla fall en av anledningarna, och därför är den där bilden visst farlig. Livsfarlig faktiskt.

//Malin

Inget gör folk så upprörda som rättvisa!

Det här med jämställdhet verkar vara så himla svårt för folk att acceptera. Jämställdhet beskylls för att betyda ojämställdhet och feminism sägs vara manshat och bla bla. Men det är kanske inte så konstigt. Tragiskt nog. Människor verkar ju vara skitskraja för främmande saker, och jämställdhet är en av de sakerna. Tragiskt nog.

För nästan exakt 6 år sedan mottog läraren Gunilla Molloy ett pris för sitt banbrytande jämställdhetsarbete i skolan, som är ett skitbra exempel på hur ojämställdhet är så normalt för oss att något annat gör folk upprörda:

På 80-talet gjorde Gunilla Molloy ett experiment med sin klass när hon märkte att killarna fick mycket mer utrymme under lektionerna. Hon började ställa varannan fråga till killarna och varannan fråga till tjejerna i klassrummet. Det låter ju rättvist! Men det tyckte inte killarna. De blev upprörda över att tjejerna "fick prata hela tiden" och blev sura både på läraren och på tjejerna, vilket tjejerna tyckte var jobbigt och därför inte heller var nöjda med denna likabehandling. 

Killarna började utveckla strategier för att "behålla ordet" inom killgruppen. De passade frågor till varandra så att tjejerna ändå skulle få mindre utrymme. Men Gunilla fortsatte ställa lika många frågor till killarna och tjejerna, och till slut blev det normalt att tjejerna och killarna i klassen pratade lika mycket.

Det här är inget unikt för de här eleverna. De är, precis som vi andra, formade efter samhället de lever i. Vi är helt enkelt så invanda vid vårt ojämställda samhälle att ett jämställt samhälle - där män och kvinnor, killar och tjejer ges lika mycket makt och utrymme - inte bara skulle kännas helkonstigt, utan också orättvist.

Men experimentet visar också att vi kan vänja oss vid att ha ett rättvist, jämställt klassrum och helt säkert också ett jämställt, rättvist samhälle. Vi måste bara vara lite envisa!

//Malin

Jag är en potatis

När jag gick i högstadiet hade vi en svenskalektion där vi skulle skriva en dikt. Jag har aldrig innan eller efter skrivit en endaste dikt i hela mitt liv. Häromdagen hittade jag den där dikten. Så jag tänkte dela den med er. Min första och enda dikt. Jag är ingen diktanalytiker men något säger mig att jag hade en känsla av att inte räcka till. Here it goes:

Jag är en potatis 

Du putsar mig
Jag är för gropig 

Du skalar mig
Jag är för hård 

Du pressar mig
Jag mättar dig inte 

Du hämtar en korv

//Malin, 8b

Katter mot feminism!

Det finns många som argumenterar mot feminism, att det inte behövs, framför allt inte i Sverige där vi har det så jämställt. Skitdåliga argument som inte stämmer. Men jag bestämde mig för att verkligen försöka leta upp några vettiga argument, och det här är nog de som kändes mest genomtänkta:

Nej, det går ju faktiskt inte att sova på feminism!

En vet inte vad det är!

Det är jobbigt att ta reda på fakta

Hink!

//Malin

När har vi nassar riksdagen?

Historien håller på att upprepa sig. I 70 år har vi pratat om att lära av historien, om att berättelsen om vad som hände i Nazityskland, om att vad nazisterna gjorde måste berättas vidare. Men minnet verkar vara jäkligt kort. De sista överlevande från koncentrationslägren lever snart inte längre. Varken de som var fångar eller de som arbetade där. Och i samma veva så växer fascismen och nazismen i Europa igen. Och jag undrar om det är det om oss som skolelever om 50 år kommer att läsa och fråga sin lärare "Hur kunde det ske?". 

Vi har redan börjat. 30-talets nazister ansåg att brottslighet delvis finns i arvsanlagen hos vissa grupper och att samhället måste skyddas mot dem. Judar och romer framför allt. Jimmie Åkesson då? Jo han ville för några år sedan att adoption av utomeuropeiska barn skulle förbjudas i Sverige. Jimmie tror alltså också att samhället måste skyddas mot utomeuropeiska arvsanlag.

I en dokumentär om Auschwitz som jag såg nyligen intervjuades en SS-man som hade arbetat på förintelselägret med att mörda bland annat judiska barn som inte ens var ett halvår gamla. Filmmakarna frågade honom vad dessa barn hade gjort för att förtjäna att mördas. Han svarade att de inte gjort något men att de skulle utgöra ett hot när de växte upp. Att de var judar innebar att de var farliga, punkt.

Men hur kom det sig att de trodde det? Jo, på grund av år av rasistisk propaganda som spreds av Nazistpartiet. På 30-talet intalades tyska folket till exempel att judar och romer stod för nästan all brottslighet. På 2000-talet i Sverige säger SD-politiker att afrikaner är programmerade att våldta barn och att folk från Mellanöstern har en "aggressiv gen". Samtidigt ljuger Jimmie om brottsstatistiken så att vi ska tro att det finns bevis för allt det här.

Och snart har vi kanske ett nazistiskt parti i vår riksdag. Svenskarnas parti har polerat sig för att verka seriösa, precis som SD gjorde för inte så många år sedan. Och om SD kan tuta i oss så mycket skit, vad säger att inte SvP kan det då?

Hitler började ju inte med att utrota judarna. Han jobbade skitlänge med att måla upp ett hot som inte fanns, och folk var så övertygade om att han hade rätt att de till slut var beredda att massmörda folk i gaskammare. Ungefär som när Jimmie hittade på att det finns tio muslimska terrororganisationer i Sverige. Och SÄPO fick kliva in och ba "eh, nej nu har du sådär svårt att hålla dig till sanningen igen Jimmie". Men precis som på Hitlers tid spelar det ingen roll hur många som call bullshit. Rädslan har fått fäste i folk, och då kan vad som helst hända.

//Malin

"Leave the women to me"

Kvaliteten i klippet är inte perfekt. Vad som däremot är perfekt är hennes comeback till dryga snubben i publiken. Cameron Esposito, everyone!!




//Malin

En 13-åring är inte en bimbo.

När jag var sådär 11-12-13 år så tyckte jag inte om rosa. Det var töntigt.

Istället målade jag mina väggar knallröda, lyssnade på The Clash, hamnade i slagsmål. Rosa fluff hörde inte hemma hos mig. Jag himlade lite med ögonen åt de tjejer som använde mycket smink, blonderade håret, hade planscher på artister som Darin eller Jesse McCartney på väggarna. Jag var ingen sån tjej. Jag var den sortens tjej som Linda Skugge kanske skulle ha godkänt.

Men när jag blev äldre började jag dras mer och mer mot det rosa fluffet som jag avskytt (fruktat?) så när jag var liten. Nu är jag 21 och skriver detta på min rosa dator i mitt rosa rum där det ryms både sminkbord och my little pony-samling. Det ryms också parfym, gulliga sudd, och smink. Här bor också en feminist.

 ovan: En bimbo? 

(och visst är det ett hemskt ord? Skulle en kille någonsin kallas det? Inte? då är begreppet antagligen sexistiskt.)

Oavsett hur mycket högklackat och mascara jag bär är det ett faktum. Jo, feminismen har faktiskt bidragit till att jag numera tycker det är trevligt med allt det där läskiga, klassiskt feminina och "ytliga". Jag insåg att min avsmak för femininitet egentligen bara var internaliserat kvinnohat. Jag ogillade det rosa för att det var tjejigt, inte för att det var en ful färg.

Kanske hade min attraktion till det rosa och fluffiga inte varit så stark idag om jag som barn hade vågat ha det där glittriga läppglanset. Men som sagt var jag inte en sån tjej. En rosa flufftjej som Miss Lisibell, som Linda Skugge nyligen skrev en rent utsagt elak krönika om i Expressen. Miss Lisibell är en 13-åring som har en youtubekanal där hon pratar om smink och shopping, visar sina favoritläppglans och gör sånt som tjejer i hennes ålder brukar göra. Skillnaden mellan henne och genomsnittstjejen är att hon har nästan 200 000 följare. Och jag fattar! Det är inte allas grej att prata om olika sorters ögonskugga.

Men Miss Lisibell får göra det om hon vill. Hon verkar ha kul, och det förtjänar hon faktiskt att ha utan att anklagas för att upprätthålla skeva normer och ideal.

ovan: en flaska psykos?

Som ofta sker kring den kultur som tonårstjejer deltar i är det alltid något som ska kritiseras. Likt Ugg Boots, Justin Bieber-skivor och pennskrin med One Direction-stjärnan Harry Styles på anses det vara töntigt, fult och dumt. Skugge går så långt att hon beskriver det som att "en ny generation bimbos frodas under Miss Lisbells magiska spell" och att pojkar minsann aldrig skulle falla för denna "vanilj- och kokos-psykos" (och som respons på det har jag ett ord: fotbollsvm). Som att maskulint kodad kultur på något sätt var överlägsen. Smartare. Mindre ytlig.

I sin artikel nämner Skugge dessutom vikten av alternativa förebilder. Förebilder för unga tjejer, antar jag att hon menar. Varför måste en 13-åring utnämnas till förebild? Varför tillskrivs hon ansvaret för "en ny generation bimbos"? Kan en tjej inte få existera, göra det hon vill, utan att tvingas axla ansvaret för, inte bara sitt eget agerande, men andras också - och dessutom skuldbeläggas för att hon är "fel" sorts tjej?

Var syftet med Skugges krönika att kritisera oansvarigt föräldraskap som fostrar skeva könsroller? kanske det. Oavsett syftet så blev resultatet ett styckte text som förlöjligade en 13-årig tjej. För att hon tycker om body spray.

Det här hyllandet av feministfarsor

Igår läste jag den senaste i raden av texter skrivna av pappor som kommer ut som feminister. Pappor med döttrar i fyra-femårsåldern där polletten äntligen trillat ner. Och ja, visst är det skitbra och det är glädjande och peppigt och alla delar dessa bloggar och statusuppdateringar i tusental. De behövs visas upp och jag tycker överlag att det är en positiv trend. Men det är ändå nåt som skaver. 

Dels kan jag inte få bort känslan av att de behövde en ursäkt, att det enda sättet att som man kunna förklara sin feminism är att kunna säga "jomen du vet, nåt hände liksom när jag fick min dotter". Och så förstår alla. Kanske är det också känslan av att vi andra (som för länge sedan joinat klubben, som kämpat för kvinnors lika rättigheter med mannen så jäkla länge) förväntas stå bredvid och heja på och vara råimpade av de här männen. Belöna med hurrarop som ingen av oss nånsin fick. Jag VET hur bitter jag låter. Men tro mig, jag vill inte ha någon medalj för engagemang. För jag tycker att feminism och jämställdhet är så självklart. Jag tycker att det borde vara lika självklart för män, och jag tycker inte att deras insikt är mer beundransvärd än någon annans.

Det som får de här småbarnspapporna att tänka till är ju såklart att de inte vill att deras döttrar ska växa upp i ett samhälle där pojkar tycker att tjejer är fjantiga och ytliga och därför inte vill leka med dem. De vill inte att deras döttrar redan vid fem års ålder ska fundera över vad andra barn tycker om deras kroppar. De vill inte att deras döttrar ska bli begränsade, utan de ska kunna bli och göra vad de vill utan att bli tillbakajagade till sin könsrollsbox. Alla de här männen har växt upp med och utövat eller upplevt sexism tusen gånger tidigare. De har ju fattat att män har privilegier på kvinnors bekostnad. Men de har kunnat välja att inte bry sig, för det har inte drabbat dem. Bara deras mammor, systrar, flickvänner, tjejpolare, ja bara hela halva världens befolkning. De har kunnat säga "jamen klart det ska vara jämställt" men ändå kunnat tycka att det är lite väl gnälligt och vafan, palla grina över det liksom. 

Men så kommer dagen då deras egen avkomma, någon de värderar högre än sig sig själva, blir drabbad av de här strukturerna. Blir objektifierad, börjar banta innan hon kommit in i puberteten, blir sedd som mindre värd än grannkillen, framför allt av grannkillen. Allt det som de sett tusen gånger tidigare - med enda skillnaden att nu handlar det om deras döttrar. Och tack och lov reagerar farsorna. Det är inte det som stör mig, utan att de gett fan i det tidigare. 

Och då kvarstår ju ett stort problem. För vet ni vilka som fortfarande kan ge fan i det? Sönernas pappor.

//Malin

Like a girl

Why can't "run like a girl" mean "win the race"? 

 

Skadar du dig med sex?

Sollentuna tjejjour Indra ska under våren tillsammans med Stockholms tjejjour utbilda oss i sex som självskadebeteende. Såhär skriver Stockholms tjejjour om bakgrunden och varför detta är viktigt: 

"Såhär i början handlar mycket om att lära sig och förstå. Ta del av tjejernas berättelser, lyssna och ta in deras verklighet. För det är tjejerna själva som är experter. De har redan gett oss en förkunskap, dessa modiga tjejer som vänder sig till just tjejjouren för att berätta och få stöd. Vi vill veta mer, lära oss mer, för att kunna stötta och hjälpa det stigande antal tjejer som vänder sig till oss och med hjälp av olika ord förmedlar att de har sex för att skada sig.

För oss berättar tjejer som skadar sig med sex att de måste för att lindra en ångest så stark att de inte står ut. För att sedan lindra skammen som följer, för att sedan lindra skulden. För att för en liten kort stund få tyst på de där tankarna som säger “du är äcklig, värdelös, du förtjänar inget annat". För att bli avstängd, eller för att känna något på utsidan som på så sätt kan döva det som river, skär och dunkar på insidan.

Det finns många olika anledningar till att en börjar skada sig med sex. Många berättar om sexuella övergrepp som ett startskott till självskadandet, men det finns andra orsaker också. Lika många som det finns olika sätt att skada sig på. Det gemensamma, som gör att det faller in under begreppet sex som självskadebeteende är att det innehåller sexuella inslag. Att självskada med sex är att bestämma träff med en person där träffen kommer innebära sex -sex som du inte vill ha, ofta våldsamt och farligt, eller att bestämma träff med en person som du vet kommer våldta dig, som kanske gjort det förut. Att självskada med sex är även att lägga ut bilder på sig själv på nätet som är avslöjande, som visar ens bröst eller kön, fast en egentligen inte vill. Det kan också vara att mejla eller chatta med personer som skriver sexuellt kränkande saker om dig och till dig, som du blir äcklad av att läsa, men läser- för att skada dig själv. Listan kan göras lång.

Känner du igen dig i något av detta? Eller angränsar något av detta till ett beteende eller en situation du upprepade gånger finner dig själv i - fast du egentligen inte vill vara där? Då vill vi gärna höra ifrån dig. 

En viktig del i vårt projekt om sex som självskadebeteende är att lyfta det faktum att det finns och med det följer att hela samhället behöver kunskap och metoder för bemötande. Samhället skriker alltid efter siffror och lyssnar duktigt när en presenterar statistik. Så därför ställer vi här nedan fem frågor som vi tror är viktiga för att samhället- vårdpersonal, myndigheter, makthavare och andra aktörer ska lyssna på oss när vi vill berätta om sex som självskadebeteende och de konsekvenser som medföljer." 

För att besvara frågorna klicka här. Du får gärna berätta hur gammal du är. Svara på en fråga eller flera. Du bestämmer <3.  Du kan självklart vara anonym". 

På Sollentuna tjejjour Indra och på Stockholms Tjejjour utbildar vi oss som sagt just nu inom området sex som självskadebeteende men vi har sedan en lång tid tillbaka tagit emot tjejer över chatt, mejl eller telefon som berättar för oss om att de självskadar med sex. Tjejer som  vill ha stöd och hjälp att komma ur situationen och må bra igen. 

Vill du prata med någon? Vi finns här för dig!

Vill du veta mer projektet? Hör av dig till:

Malin Jenstav, malin.jenstav@stockholmstjejjor.nu 

Tove Wåhlstrand, tove.wahlstrand@stockholmstjejjour.nu

//Malin

Varför är just mina bröst förbjudna?

Två tjejer i Umeå slängde bikinitoppen åt sidan och blev utkastade ut simhallen. Det går inte för sig att visa nakna kvinnobröst på badhuset. 

Kvinnors badklädsel har länge kontrollerats.
På 20-talet mättes kvinnors baddräkter så att
de inte var för korta. Ansågs längden olämplig
bötfälldes kvinnan.

Belinda Olsson tog ju upp samma grej i tv-programmet "Fittstim - Min kamp" (bara att det då handlade om ett badhus i Malmö som sedan tillåtit kvinnor att bada topless) och undrar om det inte finns viktigare saker att engagera sig i. I nyhetsmorgon frågar Tilde de Paula initiativtagarna till aktionen vad de svarar på sådan kritik. Svaret? - "Lika lön och mäns våld mot kvinnor tycker jag också är jätteviktiga frågor. Men det tog mig 15 sekunder att genomföra den här aktionen, för sen blev jag utkastad så vi har nog tid över till andra kamper också"

Ja, visst fan har vi det. Och det börjar bli ganska uttjatat med argumentet "det finns viktigare saker". Måste alla kämpa för frågan med stort "F"? Och vad ÄR då den viktigaste frågan? Är det inte bra att vi kämpar för olika saker, så länge det handlar om människors lika värde.

Och allt det här; frågan om löner, om mäns våld mot kvinnor, att kvinnor uppmanas att skyla sig, ta ansvar för mäns sexualitet och inte ha någon egen. Guess what! Det handlar faktiskt om en och samma fråga. Och det stavas PATRIARKAT.  (Översättning: gruppen mäns strukturella makt över gruppen kvinnor.) Och att kämpa mot det är att kämpa för allas lika möjlighet till rätt till makt i samhället och allas lika värde.

Anette Kellerman förespråkade kvinnors
rätt att bära en "one-piece"-baddräkt.
Hon arresterades för oanständighet.

Och det här handlar faktiskt om människors lika värde. Att inte behöva bli sexualiserad bara för att en har en kvinnokropp. För det handlar ju inte om till exempel storleken på brösten. Det är fritt fram för män med betydligt större bröst än jag att lufta pattarna. Att mina bröst är oanständiga hör ihop med att jag har en fitta. Har jag inte det är det lugnt men har jag det blir mina bröst sexualiserade. Huruvida jag döljer DEN har inget med saken att göra.

Så hördu herr badhuschef Göran, du som står där med ett litet hånflin och så nedvärderande kommenterar att "Vi har fått en liten debatt om att man vill bada topless här i våran anläggning" kan ju försöka svara på frågan om VARFÖR kvinnor inte ska få bada topless. Lyckas du svara på det utan att på något sätt få det till att kvinnor ska ta ansvar för hur andra kan reagera på deras kroppar, så kanske jag inte hånflinar åt dig.

Men jag kan inte lova nåt.

//Malin

Jag tänker aldrig sluta prata om våldtäkt

 Jag vill få chansen att säga det till dig som ska börja din läsning och bär på ångesten i tysthet: det är inte är kört, det är inte försent och det är inte onödigt. Jag vill säga det till dig som kämpar: att varje anmälan räknas, din anmälan räknas – trots att det känns hopplöst, omöjligt och ogenomförbart. Jag vill att du ska veta, vem du än är, att vi är många som står bakom dig, många som tror, hoppas och kämpar med dig. 

Främst vill jag att du minns: det kommer aldrig att vara ditt fel.

 En kvinna hittas bakbunden i sin lägenhet. Två män har tagit sig friheten att våldta henne för att sedan lämna henne just så – bakbunden – i inte mindre än fyra timmar. Kvinnan beskriver att hon fruktar för sitt liv, hon gör inte motstånd eftersom hon är rädd – något som är mycket vanligare vid en våldtäkt än människor verkar känna till. Tingsrätten dömer männen till tre år och sex månaders fängelse, de är tidigare dömda för bland annat grov misshandel och befinner sig i lägenheten för att köpa sex. Männen blir missnöjda, de upplever inte alls att detta är någon rättvis dom, enligt de själva har det köpta samlaget genomförts fullkomligt ”by the book”. Hovrätten anser inte heller att detta är en rättvis dom och männen frias helt eftersom kvinnans berättelse plötsligt saknar trovärdighet.

Vad är det då som ledde till ännu en friande dom i ett våldtäktsmål? Enligt hovrätten anses kvinnas trovärdighet låg till stor del på grund av att hon inte skrikit på hjälp. Hon har blivit våldtagen men skriker inte på hjälp – det gör väl alla som utsätts för en våldtäkt? Hon bor i ett flerfamiljshus, hon ligger bakbunden, våldtagen men skriker inte på hjälp. Hovrätten anser att detta innebär att männen inte gjort sig skyldiga till brott. Är ni med mig? Ser ni vad jag skriver? Kvinnan har inte agerat som man, enligt hovrätten, ska efter en våldtäkt. Kvinnan har agerat fel i sin ”blivit-våldtagen-roll” – därmed frias de misshandelsdömda, sexköpande förövarna från anklagelserna rörande våldtäkt.

 En man går in i en affär, fram till kassörskan. Det är inget konstigt alls, om inte mannen bett kassörskan om pengar och hotat med att skada henne om hon vägrar. Kassörskan blir chockad, gör som man ska – ger pengarna till mannen för att skydda sig själv och övriga personer i butiken. Mannen får pengarna, kassörskan sitter blixtstilla med blicken riktad rakt framåt i nästan en minut innan tårarna sakta börjar rinna.
Vad var det som precis hände?

En kollega larmar polisen som anländer till platsen. Hur mycket pengar fick han med sig, hur mycket är det som saknas? Kassörskan tvekar, hon är osäker, försöker att minnas ungefär hur mycket som funnits i kassan efter förra gången hon räknat. Några tusen kanske, kanske femtonhundra kronor?

Vad var det som precis hände? Har det hänt något alls i den här butiken? Har det begåtts ett brott?

Om kassörskan inte kan återge på öret hur mycket pengar mannen fick med sig, har det då skett ett brott?

Om hon inte trycker på larmknappen, något som alla kassörskor och kassörer vet att man ska vid ett rån, vad har då egentligen hänt? 

Om kassörskan blir rädd, chockad, förvirrad och ledsen –
om hon inte trycker på larmknappen – har hon då verkligen blivit utsatt för ett rån?

/Julia

Årets kvinnohjärta!

Sollentuna kvinnojour har gett oss deras fantastiska utmärkelse "Årets kvinnohjärta". 

"För ett ovärderligt och livsviktigt arbete med att stödja unga kvinnor som utsätts för våld och andra övergrepp och för det förebyggande arbetet med att diskutera och synliggöra tjejers utsatthet och stärka dem att våga berätta. 

På många sätt inger ni hopp om en ljusare och mer feministisk framtid!"


Går det att få en finare beskrivning om sin verksamhet? Tusen tack Sollentuna kvinnojour!

För det är ingen vanlig dag....

Feminism är det finaste jag vet. De som pratar om "arga feminister" har fan ingen aning om vad de snackar om. Har de ens träffat en feminist? Ja, feminister står upp för kvinnors rättigheter, blir förbannade när kvinnors rättigheter kränks och för att det finns många som blundar för förtryck av kvinnor: sexuellt våld, våld i nära relation, löneskillnader, maktobalansen.... Det handlar inte om att vi är arga som personer, utan att vi vill göra skillnad. Vi vill påverka och göra samhället bättre för alla. 

Den feministiska rörelsen består bland annat av några av de varmaste, finaste, gladaste personerna som jag träffat! Det finns så in i helvete mycket kärlek här så jag blir helt rörd när jag tänker på det. Det finns alltid människor som peppar en i låga stunder, alltid någon som har en kram till övers när en behöver det och alltid en massa energipåfyllning när en känner att en inte pallar kämpa. Det finns inget dömande, utan mest av allt förståelse, gemenskap och systerskap. Och systerskapet betyder inte ett uteslutande av män, bara att vi håller ihop mot patriarkatet och stöttar varandra i ett samhälle där kvinnor som grupp är diskriminerade. Och det är ingen åsikt, det är fakta.

Enligt en artikel i metro igår kommer vi tydligen inte att vara jämställda förrän om ca 200 år.

Lönegapet mellan män och kvinnor ökar på vissa håll och skillnaden är så stor att kvinnor jobbar gratis efter kl 15.53 varje dag. Förra året var det 15.52. 

Kvinnor tar ut ca 75% av föräldraledigheten.

Killars genomsnittliga meritvärde i betyg i åk 9 ligger på runt 199 medan det för tjejer ligger på 224, men trots det och trots att kvinnor som grupp har högre utbildning än män är det fortfarande män som sitter på de högsta maktpositionerna i samhället. Och som sagt, tjänar mer.

Ja, det var några smakprov och då har jag inte ens gått in på siffrorna om mäns våld mot kvinnor, om flickor som blir bortgifta, könsstympade, inte får går i skolan.................................. etc.

De som säger att de självklart är för lika löner och för jämställdhet men inte vill kalla sig feminister - och därmed inte går med på att kvinnors om grupp är underordnade män så undrar jag hur de tänker att det ska gå till då? Vilka ska se till att det blir bättre? De som sitter på makten? Hade de velat så hade de kunnat, men jämställdhet prioriteras inte. Så vi gör det vi kan för att sätta press, så att de måste lyssna.

Ingen av oss som lever idag kommer att få uppleva ett jämställt samhälle. Men en sak är säker; om det någonsin ska bli jämställt så behöver vi människor som kämpar för det. Och dessa människor är just feminister. De som många vägrar att ansluta sig till eller ens stötta. Och om 200 år kommer folk att titta på historieprogram och undra "men vad var det för feeeel på folk förr i tiden? Motarbetade jämställdhet för att de var rädda för att ses som lite upprörda. Rädda eller bara för obrydda för att kalla sig feminister". Men vi kämpar för er också, vare sig ni vill eller inte :-)

Och oss på Indra träffar ni när vi marscherar för makten för våra liv från Mariatorget klockan 18 ikväll. 

See ya soon, fellow feministas!

Operation: bli snäll

Jag är inte helt bäst på att vara vänlig mot alla, det ska jag erkänna. Framför allt har jag extremt svårt att vara vänlig mot människor som har en människosyn där alla inte är lika mycket värda. För det svåraste som finns är väl ändå att besvara hat med kärlek?

Men jag är villig att göra ett försök att hela veckan vara vänligare. Varför? Jamen varför inte? Kommer jag må sämre av att vara snällare? Det har jag extremt svårt att tänka mig. Och att vara vänlig innebär ju inte att jag inte kommer att uttrycka min åsikt, bara att jag kommer att anstränga mig extra för att bemöta människor på ett trevligt sätt.

Okej, jag ska inte låtsas som att det här helt och hållet är mitt påhitt. Det är faktiskt läkarmissionen som lanserar "vänliga veckan". Den kom första gången för nästan 70 år sedan och gällde framför allt trafiken och arbetsplatsen. Nu läggs även nätet till, och det kan ju verkligen behövas. Så, var med och kärleks- och vänlighetsbomba alla ni vill stötta och alla som har blivit hotade eller trakasserade på nätet. Kanske har du själv sagt eller skrivit något kränkande till någon? Fatta vad stort och fint att kunna be om ursäkt och säga några vänliga ord till den personen. Tror att båda två skulle må lite bättre av det!

Ja, men då sätter vi igång! Återkommer om hur det går!

//Malin

Ut med rasisterna!

Rätt gammalt klipp, men tycker att det är på sin plats nu inför valet att ta debatt, att sprida kritik mot rasisterna i vår riksdag och att försöka få människor att inse att detta är allvarligt. Och kom ihåg att även om ni inte har åldern inne att rösta i år så kan ni påverka! Ni kan göra andra uppmärksamma på att det är viktigt att ta ställning för mänskliga rättigheter, för allas lika värde och att det är dags att slänga ut sexisterna och rasisterna ur vår riksdag. Mänskliga rättigheter och allas lika värde går nämligen tvärtemot Sverigedemokraternas politik. De gör skillnad på människor utifrån etnicitet, religion, kön, könsidentitet och sexualitet, för att nämna några exempel. Och de har idag inflytande över våra liv. Dags att sätta stopp för det!



 //Malin

År 2013 snackade kvinnor med varann!!

Ja hörrni. Hollywood har en lång väg att gå vad gäller sättet att skildra kvinnor i filmer. Men det blir bättre! Bechdel-testet går ut på att undersöka huruvida en film har (1) Två eller fler (namngivna) kvinnliga rollfigurer (2) som pratar med varandra (3) om något annat än män. År 2013 var ett bra år ur den synvinkeln. De filmer som drog in mest pengar klarade testet så det kan faktiskt vara gynnsamt att kvinnor tar mer plats i filmer. Tänk! Fortsätt på den trenden!

Puss på er och sätt nu igång och glo på mer jämställda filmer!!
//Malin

Vi kan inte kompromissa med samtycke

Vad handlar samtycke om? Jo, att två eller flera personer vill samma sak. Sker inte samtycke, alltså att bara en person vill en sak, då är det inte okej att tvinga den andra till att göra det som den vill. Enkelt.

Ja, fast många verkar tycka att det här är väldigt komplicerade grejer. När det handlar om sex så får folk verkligen för sig att vuxna män eller tonårskillar inte har förmågan att avgöra om hans partner vill eller inte. Och vad gör han då, jo han kör på ändå. Alltså han menade ju inte att våldta någon, och hon skrek ju nej, men alltså det har många andra kvinnor gjort tidigare och då har han lärt sig att det är en del av sexet. Eller jo hon knep ihop benen men vi (ett gäng killar som försökte trycka in en glasflaska i henne) trodde bara att hon var blyg.

Ja det låter ju helt löjligt sjukt, men tydligen sitter domaren och nämndemännen där och nickar och tänker "ja, men det där låter ju faktiskt vettigt. Kör på med din våldtäkts-hobby du, eller vi menar DOMINANTSEXET, blink, blink!".

När vi på Indra är ute i högstadieskolor brukar vi köra en övning där de ska komma på så många sätt de bara kan att visa att man inte vill, utan att säga ordet "nej". De är väldigt kreativa vill jag lova. Till exempel har jag lärt mig att jag kan säga säga "jag måste bajsa", ta bort handen under tröjan, föreslå att göra något annat, dra sig undan etcetera. Efter alla förslag brukar jag fråga om någon i klassen tycker att det känns otydligt på något sätt att den här personen inte är med på att ha sex. INGEN tycker det. Och då behövs inte ens ordet nej.

Ni förstår, det är inte så jäkla komplicerat. Det är inte svårt att läsa av signaler. De flesta i högstadiet har inte haft sex, men de tycker jag är dum i huvet när jag frågar om det här känns otydligt, för det är så sjukt uppenbart tydligt!

Men som det ser ut nu kan våldtäktsmän frias även när man konstaterat att det handlar om att han tvingat tjejen till sex, så länge han inte hade uppsåt. Så ja, fram med samtyckeslagen. Det är dags att ställa krav på att verkligen försäkra sig om att det finns samtycke, för tydligen skiter många män fullständigt i det. De som inte vill våldta använder sig ju redan av principen att vara säker på att den andra vill.

Kolla in SKR:s förbundssekreterare Olga Persson i Gomorron Sverige när hon berättar varför vi ska samlas i Kungsträdgården (som nu ändrats till Medborgarplatsen) på lördag. Hon debatterar mot försvarsadvokat Björn Sedin som inte tycker att vi kan kompromissa med principen att fria före fälla. Jag säger att vi inte kan kompromissa med principen att utan samtycke är det våldtäkt.

Vi ses på Medis!

//Malin

Han klarade bara att vara tjej i två timmar

Har fått höra av flera killar att tjejer har "all makt på nätbaserade dejtingsajter". Att de blir kontaktade av så många killar att du ska ha en jävla tur som kille för att ha en chans att ens få kontakt med en tjej på sådana forum. Nästa gång jag får höra det ska jag be dem göra som en amerikansk kille gjorde för några dagar sedan. 

Han var en av dem som hävdade samma sak - att tjejer har så mycket lättare än killar på dejtingsajter. För att bevisa det skapade han ett fejkkonto där han använde en bild på en tjejkompis. Innan han ens hunnit göra klart sin profil kommer första meddelandet. Först tycker han att det är ett tecken på att han har rätt om hur tjejer inte behöver anstränga sig på sajterna för att hitta någon. Men efter att andra, tredje, fjärde konversationen har inletts är killarna inte så trevliga längre. Att hitta en trevlig kille att dejta visade sig inte vara det lättaste. Däremot var det extremt lätt att hitta (eller hittas av):

- killar som vill att du skickar nakenbilder
- killar som vill träffas inom en timme
- killar som vill ha cam-sex
- killar som tjatar om ovanstående fastän du säger nej
- killar som blir agressiva när du inte vill göra något av ovanstående...

Killen med fejkkontot blev förvånad över mängden sexuella trakasserier och fientligheten som uppstod han avböjde killarnas olika sexuella förslag. Han skriver själv att han skulle ljuga om han sa att han inte tog åt sig och kände sig väldigt obekväm och låg efter ett tag. Så det slutar med att snubben stänger ner sin fejkprofil efter mindre än två timmar.

//Malin