fredag 13 september 2013

Vi skriver, vi sjunger, vi skriker - LYSSNA!

Förra året skrev Anna-Karin Grensman om hur du undvikar våldtäkt i sommar - en text som riktade sig till killar för en gångs skull, inte till tjejer. I texten fick killar 8 konkreta tips:

8 tips till dig för att undvika våldtäkt

• Gå inte ut ensam, ha med dig en kompis eller dina föräldrar om du i alla fall måste gå ut. 
• Ring polisens journummer om frestelsen blir för stark och gå gärna med mobilen i handen så att du snabbt kan ringa en vän eller dina föräldrar. 
• Var inte ensam med tjejer och försök låta bli att attackera ensamma tjejer. 
• Tänk på att alla former av ovälkommen beröring, t.ex. stoppa en hand under en kvinnas kjol, är att betrakta som ett övergrepp. Även om det sker i tunnelbanan. 
• Undvik att dricka alkohol och om du ändå gör det, se till att göra det hemma, med personer som kan hindra dig från att våldta. 
• Gå inte in i en relation med en tjej förrän du är helt säker på att du inte kommer att våldta henne. 
• Sök hjälp om du märker att du har svårt att låta bli att våldta eller har lätt att gå över gränsen. 
• Undvik miljöer där kvinnor vistas och du riskerar att våldta dem så som restauranger och klubbar, tvättstugor och vindar, parker och skogspartier. Undvik också centrum och hemmamiljöer. 

(http://hgrensman.blogspot.se/2012/06/sa-undviker-du-valdtakt-i-sommar.html)


Tycker ni att dessa tips känns knäppa? Definitiv inte knäppare än att lägga ansvaret på den som utsätts! För hur ska tjejer kunna undvika våldtäkt? Egentligen? Det är ju förövarna (varav 98% är killar) som måste sluta våldta! Att uppmana tjejer att sluta bli våldtagna leder ju ingenstans, det är som att säga till kioskägare att sluta ha varor för då finns det folk som tror att de får snatta. Men ändå så kan vi varje sommar läsa om hur bara vi tar sällskap av någon, ta en annan väg eller ha våra nycklar beredda som något slags vapen, så minskar vi risken. Och alla våldtäkter som sker hemma, på festen, i skolan, eller kanske av den person som en av säkerhetsskäl tagit sällskap med, hur skyddar vi oss från dem? Det går inte, och vi tjejer ska inte behöva anpassa oss för att slippa riskera att människor ska ha sex med oss mot vår vilja. Vi ska få bli fulla, somna i en soffa, ha vilka kläder vi vill, hångla med 20 olika killar på 20 minuter utan att det betyder att det är fritt fram! Att jag ens känner att jag behöver skriva det här är ju helt sjukt!

För ett år sedan anordnade Indra tjejjour tillsammans med Stockholms tjejjour och System3 en aktion där vi stod på Södermalmstorg i Stockholm för att uppmärksamma folk på den här frågan. Aktionen hette "Var är våldtäktsförövarna?", eftersom vi tyckte att det bara pratades om tjejerna som blir utsatta och inte om de som utsätter. Vi tyckte att det var dags att prata om förövarna!



Sedan dess har det kommit en massa kampanjer: "Vägra vara rädd", "Våga anmäl" med flera. Men för att våga anmäla en våldtäkt krävs att fler som faktiskt blir anmälda också fälls! Så lägg inte det ansvaret på den som utsatts att ta det vidare om det inte finns en garanti för att brottet kommer att utredas ordentligt! Det är där vi måste börja!


Det är fortfarande få som anmäler den här typen av brott, och därför vill nu Crossing Boarders och Femtastic uppmärksamma detta genom kampanjen "Fatta" och ikväll är det releasefest på Färfabriken. Kampanjen uppmanar till förebyggande arbete och en lagstiftning som garanterar frihet från sexuellt våld.



Killar är inte födda till okontrollerbara djur som inte kan behärska sig, så hur har samhället fått så många av oss att tro att en kort kjol på något sätt kan vara orsak till våldtäkt? Att killar reagerar på hud som en haj gör på blod?

Samhället har skapat våldtäktsförövarna, nu är det dags att göra om och göra rätt! Jag blir glad av vi är flera som driver sådana här kampanjer. Vi skriver debattartiklar, gör låtar, videos, skriker oss hesa på gator och torg - allt för att försöka påverka media, makthavare och lagstiftare att lägga fokus där det hör hemma; nämligen på förövarna! För poängen med de här kampanjerna är att sätta press på de som faktiskt har makten att skapa förändring.


Så allvarligt talat, politiker, media och rättsväsendet, det är dags att ta tag i det här NU! Hur många fler kampanjer ska behövas för att ni ska FATTA!?

//Malin

onsdag 11 september 2013

Musikläger för tjejer!



"Har du aldrig spelat innan eller bara spelat lite grann? Har du spelat en hel del men saknar ett folk att spela med? Vill du bara få lite inspiration, träffa andra som delar ditt intresse och ha sjukt kul i några dagar? Då är vårt dagkollo något för dig!"


Så skriver Popkollo på sin hemsida. Du får låna instrument, inga förkunskaper krävs och lägret är bara för tjejer. Hur grymt låter inte det?






måndag 9 september 2013

Krympande Kvinnor

Jag delar detta fantastiska klipp från en spoken word-tävling!
Lily Myers talar om krympande kvinnor - både fysiskt, akademiskt och socialt.
Igenkänningsfaktorn är smärtsamt hög.

Klippet är på engelska och texten ur dikten finns i videobeskrivningen om det är svårt att höra vad som sägs!


Kram!
♥ Amanda ♥

En bättre värld är möjlig

Asylstafetten 2013 - från Malmö till Stockholm för en human flyktingpolitik
Jag hittade Asylstafetten på Facebook tidigt i våras. Jag läste gruppbeskrivningen och fastnade direkt. Asylstafetten handlar om att lyssna på de människor som drabbas av den nuvarande flyktingpolitiken. Tanken var att gå från Malmö till Stockholm och längs vägen komma i kontakt med så många människor som möjligt. Under vägen hölls tal av papperslösa och asylsökande, om deras kamp att komma hit och om deras ständiga, vardagliga kamp här i Sverige. Om deras ångest inför allt de varit med om, allt de sett och deras oro inför att inte veta vad som kommer att hända imorgon. De lever under ständig stress och press för att de vet att när som helst kan det komma ett beslut som kommer att sätta hela deras liv på ända.
Jag ska vara helt ärlig: jag hade aldrig pratat med en asylsökande eller papperslös människa innan jag kom till asylstafetten. Inte vad jag visste iallafall. Det var också därför jag tyckte att det var så viktigt för mig att gå med. Jag kan inte bara sitta ensam i min vrå, tänka, läsa böcker och tidningsartiklar och tro att jag får någon slags helhetsbild av vad det är som sker. Nej. Jag måste lyssna på riktiga människor som drabbas på riktigt.
När jag hade gått ett par dagar kom jag att tänka på någonting annat i mitt liv som jag verkligen brinner för: feminismen. Plötsligt kände jag att asylrätten var så pass mycket viktigare än feminismen och jag började ångra all den tid jag lagt på att försöka förstå de patriarkala strukturerna och feminismen som sådan. Jag kände mig illa till mods och jag berättade detta för en kille som själv var papperslös. Han sa: "Där jag kommer ifrån är det jättestor skillnad på män och kvinnor. Männen har väldigt mycket makt över kvinnorna och kvinnorna får inte göra någonting utan sina män. Men i Sverige känner jag att det inte är samma sak. Här är män och kvinnor lika. Eller?" Jag berättade för honom att det inte går att jämföra Sverige och Iran på det sättet men att det finns skillnader mellan män och kvinnor även här. Till exempel får män högre lön än kvinnor. Då sa han: "Jaha. Det visste jag inte! Men då får du fixa det då. För så ska det ju inte vara!" Jag förstod ganska snabbt att en kamp inte utesluter en annan. Bara för att jag kämpar för feminismen så betyder inte det att jag inte kämpar för exempelvis asylrätten. Jag skulle snarare säga att det var tvärtom. Feminismen handlar om jämlikhet mellan människor. Asylrätten handlar om jämlikhet mellan människor. Det handlar om alla människors rätt till mänskliga rättigheter, frihet och rätten och makten att få bestämma över sitt eget liv.
Det var länge sedan jag förstod att en skall ta det media rapporterar med en, eller snarare flera, nypor salt. Migrationsverkets presschef gjorde ett uttalande den 5 augusti där han förklarade att Sverige inte skickar några flyktingar till Afghanistan, men det är inte sant. Masoud, en av eldsjälarna bakom asylstafetten, fick avsluta vandringen i förtid eftersom att han blev deporterad till Afghanistan, närmare bestämt Kabul, där han aldrig befunnit sig tidigare. Där han knappt känner någon. Han har ingenting där att komma till. Han har ingenting där att göra. I Sverige har han bott i sju år. Det är här han har sitt liv. Det är här han har sina vänner. Och sin partner. Han har hjälpt många här. Han är viktig för många här. Tänker Migrationsverket någonsin på det när de skickar honom någonstans där han inte ska behöva vara? Inte många dagar efter asylstafetten händer det igen. Saman, en annan eldsjäl bakom asylstafetten, blir tagen av polisen och satt i förvar, med syftet att bli deporterad till Afghanistan. Ett förvar är värre än ett fängelse och där sitter människor som inte begått något annat brott än att de råkat varit födda i fel land. Sverige har fem förvar: i Flen, Gävle, Göteborg, Märsta och Åstorp. Där kan människor, som inte begått något brott, sitta i upp till ett år. Jag, och många med mig, vill att samtliga av dessa förvar rivs och begravs.
Asylstafetten har gett mig, och många andra, hopp. En bättre värld är möjlig. Tillsammans är vi starka. Tillsammans ska vi kämpa för att mänskliga rättigheter skall gälla alla och att rätten till liv inte skall vara förunnad bara ett fåtal. Vi skall kämpa mot rasismen. För mångfald. Mot inskränkthet. För öppenhet. Vi skall kämpa för att det vi lärde oss som barn, att "Alla människor är lika mycket värda", skall gälla i praktiken även nu när vi blivit större.
Det har nu gått tre veckor sedan asylstafetten tågade in i Stockholm, närmare bestämt medborgarplatsen, och höll tal för en stor skara människor, efter en vandring på 34 dagar och 73 mil. Även om vandringen är över, så tar kampen aldrig slut. Kampen fortsätter. Rasismen skall krossas. Den som flyr har inget val. Ingen människa är illegal.
/Matilda
Bild på Asylstafetten, tagen från deras facebooksida

fredag 6 september 2013

Vi ses i Malmö!

Malin taggar för Malmö!

Igår var Indra med på Sveriges Kvinnolobbys mobiliseringsmingel inför Nordiskt Forum 2014 - en enorm konferens om tjejers rättigheter och jämställdhet. Det kommer typ 15 000 aktivister, politiker och grymma feminister för att prata om viktiga frågor som våld mot tjejer och kvinnor, media, framställning av tjejers och kvinnors kroppar och massa mer.

Behövs kanske inte ens nämnas att vi blev råpeppade att åka dit och göra någon form av aktion eller hålla en föreläsning för att belysa unga tjejers verklighet. Malin snodde till och med en ballong som hon ska gå runt med varje dag fram till konferensen nästa sommar!

Vi ses i Malmö!


tisdag 3 september 2013

Överlevare


Var tvungen att dela detta på bloggen. Tre starka överlevare av sexuella övergrepp.