En 13-åring är inte en bimbo.

När jag var sådär 11-12-13 år så tyckte jag inte om rosa. Det var töntigt.

Istället målade jag mina väggar knallröda, lyssnade på The Clash, hamnade i slagsmål. Rosa fluff hörde inte hemma hos mig. Jag himlade lite med ögonen åt de tjejer som använde mycket smink, blonderade håret, hade planscher på artister som Darin eller Jesse McCartney på väggarna. Jag var ingen sån tjej. Jag var den sortens tjej som Linda Skugge kanske skulle ha godkänt.

Men när jag blev äldre började jag dras mer och mer mot det rosa fluffet som jag avskytt (fruktat?) så när jag var liten. Nu är jag 21 och skriver detta på min rosa dator i mitt rosa rum där det ryms både sminkbord och my little pony-samling. Det ryms också parfym, gulliga sudd, och smink. Här bor också en feminist.

 ovan: En bimbo? 

(och visst är det ett hemskt ord? Skulle en kille någonsin kallas det? Inte? då är begreppet antagligen sexistiskt.)

Oavsett hur mycket högklackat och mascara jag bär är det ett faktum. Jo, feminismen har faktiskt bidragit till att jag numera tycker det är trevligt med allt det där läskiga, klassiskt feminina och "ytliga". Jag insåg att min avsmak för femininitet egentligen bara var internaliserat kvinnohat. Jag ogillade det rosa för att det var tjejigt, inte för att det var en ful färg.

Kanske hade min attraktion till det rosa och fluffiga inte varit så stark idag om jag som barn hade vågat ha det där glittriga läppglanset. Men som sagt var jag inte en sån tjej. En rosa flufftjej som Miss Lisibell, som Linda Skugge nyligen skrev en rent utsagt elak krönika om i Expressen. Miss Lisibell är en 13-åring som har en youtubekanal där hon pratar om smink och shopping, visar sina favoritläppglans och gör sånt som tjejer i hennes ålder brukar göra. Skillnaden mellan henne och genomsnittstjejen är att hon har nästan 200 000 följare. Och jag fattar! Det är inte allas grej att prata om olika sorters ögonskugga.

Men Miss Lisibell får göra det om hon vill. Hon verkar ha kul, och det förtjänar hon faktiskt att ha utan att anklagas för att upprätthålla skeva normer och ideal.

ovan: en flaska psykos?

Som ofta sker kring den kultur som tonårstjejer deltar i är det alltid något som ska kritiseras. Likt Ugg Boots, Justin Bieber-skivor och pennskrin med One Direction-stjärnan Harry Styles på anses det vara töntigt, fult och dumt. Skugge går så långt att hon beskriver det som att "en ny generation bimbos frodas under Miss Lisbells magiska spell" och att pojkar minsann aldrig skulle falla för denna "vanilj- och kokos-psykos" (och som respons på det har jag ett ord: fotbollsvm). Som att maskulint kodad kultur på något sätt var överlägsen. Smartare. Mindre ytlig.

I sin artikel nämner Skugge dessutom vikten av alternativa förebilder. Förebilder för unga tjejer, antar jag att hon menar. Varför måste en 13-åring utnämnas till förebild? Varför tillskrivs hon ansvaret för "en ny generation bimbos"? Kan en tjej inte få existera, göra det hon vill, utan att tvingas axla ansvaret för, inte bara sitt eget agerande, men andras också - och dessutom skuldbeläggas för att hon är "fel" sorts tjej?

Var syftet med Skugges krönika att kritisera oansvarigt föräldraskap som fostrar skeva könsroller? kanske det. Oavsett syftet så blev resultatet ett styckte text som förlöjligade en 13-årig tjej. För att hon tycker om body spray.

Det här hyllandet av feministfarsor

Igår läste jag den senaste i raden av texter skrivna av pappor som kommer ut som feminister. Pappor med döttrar i fyra-femårsåldern där polletten äntligen trillat ner. Och ja, visst är det skitbra och det är glädjande och peppigt och alla delar dessa bloggar och statusuppdateringar i tusental. De behövs visas upp och jag tycker överlag att det är en positiv trend. Men det är ändå nåt som skaver. 

Dels kan jag inte få bort känslan av att de behövde en ursäkt, att det enda sättet att som man kunna förklara sin feminism är att kunna säga "jomen du vet, nåt hände liksom när jag fick min dotter". Och så förstår alla. Kanske är det också känslan av att vi andra (som för länge sedan joinat klubben, som kämpat för kvinnors lika rättigheter med mannen så jäkla länge) förväntas stå bredvid och heja på och vara råimpade av de här männen. Belöna med hurrarop som ingen av oss nånsin fick. Jag VET hur bitter jag låter. Men tro mig, jag vill inte ha någon medalj för engagemang. För jag tycker att feminism och jämställdhet är så självklart. Jag tycker att det borde vara lika självklart för män, och jag tycker inte att deras insikt är mer beundransvärd än någon annans.

Det som får de här småbarnspapporna att tänka till är ju såklart att de inte vill att deras döttrar ska växa upp i ett samhälle där pojkar tycker att tjejer är fjantiga och ytliga och därför inte vill leka med dem. De vill inte att deras döttrar redan vid fem års ålder ska fundera över vad andra barn tycker om deras kroppar. De vill inte att deras döttrar ska bli begränsade, utan de ska kunna bli och göra vad de vill utan att bli tillbakajagade till sin könsrollsbox. Alla de här männen har växt upp med och utövat eller upplevt sexism tusen gånger tidigare. De har ju fattat att män har privilegier på kvinnors bekostnad. Men de har kunnat välja att inte bry sig, för det har inte drabbat dem. Bara deras mammor, systrar, flickvänner, tjejpolare, ja bara hela halva världens befolkning. De har kunnat säga "jamen klart det ska vara jämställt" men ändå kunnat tycka att det är lite väl gnälligt och vafan, palla grina över det liksom. 

Men så kommer dagen då deras egen avkomma, någon de värderar högre än sig sig själva, blir drabbad av de här strukturerna. Blir objektifierad, börjar banta innan hon kommit in i puberteten, blir sedd som mindre värd än grannkillen, framför allt av grannkillen. Allt det som de sett tusen gånger tidigare - med enda skillnaden att nu handlar det om deras döttrar. Och tack och lov reagerar farsorna. Det är inte det som stör mig, utan att de gett fan i det tidigare. 

Och då kvarstår ju ett stort problem. För vet ni vilka som fortfarande kan ge fan i det? Sönernas pappor.

//Malin

Like a girl

Why can't "run like a girl" mean "win the race"?