Vilken kropp får göra vad?

Nu är en ny säsong av Biggest Loser igång på kanal 7. Jag vet inte hur många av er som känner till eller har sett programmet, men kanske har ni stött på någon av de reklampelare som finns i kollektivtrafiken. Bland annat har den här bilden dykt upp... ;

Några tänker kanske när de ser den, att det är en fin och hoppfull bild som visar en slags önskan om bättre tider. "Se drömmar förverkligas" står det ju faktiskt.
Jag undrar då, vad vi tjejer får för intryck av sådana här bilder? Vilka drömmar är det som vi bör vilja förverkliga egentligen? Nä, inte är det en dröm om att bli bra på något.

Vilken kropp är det som får befinna sig på stranden i bilden? Ja, det är inte den där tjejen i alla fall! Deltagartjejen från Biggest Loser är nämligen tjock. Därför får hon varken kärlek eller visa upp sig på sin solsemester. Hon kan få sin smala kille och romantiska strand när hon har gått ner i vikt lagom mycket. Med lagomheten kommer kärleken och lyckan på köpet.
Ja, det är de budskap som ständigt förmedlas till oss. Men är det ens möjligt för sådana drömmar att förverkligas? Finns det verkligen personer som kan personifiera reklamens heteronormativa och fullkomliga kroppar?

Samhällsnormen är inte alltid lika extrem som idealen visar, t.ex. Hollywood-idealet är närvarande i media men när det väl gäller vill vi oftast ha/vara en "lagom-kvinna" eller "lagom-tjej". Det finns alltså en för alla välkänd bild av hur en frisk och lycklig kvinna ska se ut och vara, för att inte väcka uppseende eller glömmas bort. Vad händer då med alla andra typer av kvinnokroppar, i vilken berättelse får de ta plats? Var ser vi det homosexuella paret eller de icke-vita kvinnorna i reklamen till exempel?
Biggest Loser-reklamen matar oss, precis som samhället i övrigt gör, med tomma ideal om heteronormativitet och normkroppar. Vad trött en blir på allt sånt här! Tänk om alla kunde ta sig en daglig funderare över vilka kroppar som får göra vad, och VARFÖR. Vilken kropp är den mest lyckade, önskade och åtråvärda?

Vad är era erfareneter och tankar?
Allt gott och bamsekramar till er alla!
/ Therése

Till "tjej"-grejernas försvar

Hej hopp! Klockan är fem i ett på natten och jag sitter och pysslar och tänker lite på så kallade tjejsaker. Ni vet, sånt där löjligt som pojkband, smink och america's next top model. Sånt som ses ned på samtidigt som "killgrejer" höjs upp som något åtråvärt.

Varför är det töntigt att lyssna på justin bieber men coolt att spela call of duty? Varför kopplas unga tjejer samman med något negativt? Detta är sånt jag tänker på, och sådant som gör mig förbannad mitt i natten. För jag tycker att unga tjejer är hur bra som helst, och tycker inte att det är det minsta töntigt att läsa twilight (även om jag själv oroas över hur boken idealiserar utnyttjande och psykisk misshandel) eller att lyssna på "call me maybe" 200 gånger i sträck. Det är ju knappast töntigare än raptävlingar (rap som i det äckliga, inte som i musikstilen!) och "bögtestet".

Ändå anses den påklistrade, ofta homofobiska och rasistiska machokulturen vara något positivt medans det är ~såååå töntigt~ att måla naglarna till pojkbandsmusik. Hur kommer det sig egentligen?

Det här ÄR Dårhuset!

Igår på väg hem från jobbet sitter jag och läser en bok på tuben. Några säten framför mig sitter ett gäng tjejer på cirka 16 bast. De snackar, skrattar och verkar vara sådär härligt glada som en blir i sällskap med sina bästa polare. Vi kommer till Gullmarsplan, en man runt 60 år ska av. Han ställer sig bredvid tjejerna och väntar på att dörrarna ska öppnas, men innan han tar klivet ut när dörrarna öppnats säger han till de här tjejerna "Åk tillbaka till dårhusen ni kom från" innan han snabbt slinker av tunnelbanan.Tjejerna är mörkyade. Mannen är vit. Mannen är ingen skinnskalle, ingen vit makt-huligan. Han är en till synes en helt vanlig Svensson och hans hat syns inte på honom.

Så kan vi prata om rasismen i Sverige? Kan vi sluta säga att det ju föds "missnöjespartier" när integrationspolitiken inte funkar. Kan vi sluta prata om "svenskfientlighet" och istället säga som det är? Att svenska folket är totalt grundlurade av ett gäng rasister som tagit sig in i riksdagen med hjälp av lögner? Integrationspolitiken är inte problemet. Rasismen är problemet. De tre tjejerna i tunnelbanan är inte problemet, huruvida de har "svårt att anpassa sig till svensk kultur*" eller inte. Det är den vita 60-åriga mannen som är problemet.

Rasismen. DET är det största problemet vi har i samhället. Jämte sexismen.


*svensk kultur är enligt Jimmie Åkesson trasmattor, helst på väggarna.