Förebilder

Jag saknar fler kvinnliga förebilder. Jag ser visserligen upp till många av mina vänner och kvinnor i min släkt på olika sätt. Men det skulle vara så fint att ha en hop med coola offentliga kvinnor som jag bara kan hämta inspiration från och stärkas på det sätt som jag är i behov av just då.

Och det är ju inte det att det inte FINNS kvinnliga förebilder! Nej, nej, nej... Det finns massor, men patriarkatet funkar så finurligt serni att de coola, bra förebilderna som får tjejer att må bra över sig själva, som får tjejer att vilja vara lite annorlunda för att det är så jäkla mycket roligare, de göms aktivt undan och tystas ner. Och om de fortsätter att vilja synas och väsnas så är det bara att trakassera dem offentligt eller privat och hota med att våldta eller döda dem. Däremot förebilder som får tjejer att må skit och anpassa sig efter de normer som det patriarkala samhället vill begränsa oss till, de upphöjs till skyarna. Och det är inte så konstigt att de gör så. För så länge vi är upptagna med att svälta oss, operera oss och raka benen var 5:e minut så hinner vi inte tänka på hur vi ska få lika stor plats i samhället som männen. Och då hotas inte deras makt.

Men Internet kan användas till mer än att hota gapiga tjejer. Internet kan faktiskt vara riktigt bra, och jag använder det till mitt mission att hitta bra, coola kvinnliga förebilder som inspirerar, uppmuntrar och stärker!

Den första jag vill presentera här är en tjej som var med i SVTs nittiotalisterna för ett par veckor sedan, men som jag inte såg förrän igår. Den här tjejen är helt fantastisk och jag tror att hon skulle kunna lära mig och andra en jäkla massa. Typ att "lagom" inte alltid är bäst. Det ska jag tänka på när jag känner mig sådär jobbig och undrar varför jag inte bara kan låta saker vara ibland, utan alltid ska öppna käften och yttra mina jobbiga, provocerande, FANTASTISKA PK-åsikter. Då ska jag tänka på Tyras ord: "vissa saker måste nog vara lite extrema". Tyvärr går det inte att lägga upp filmen här så länkar istället till SVT Play. Klippet går att se fram till den 17 april.

Kolla på klippet här: Nittiotalisterna - Jag har varit här

Ha en fantastisk vecka!

Kramar från Malin 

Tunnelbanetrakasserier

Jag tror att ungefär hela svenska folket har sett denna hysteriskt bra och roliga video av Bianca och Tiffany Kronlöf, men om inte så lägger jag in den!



Det här med att bli trakasserad i kollektivtrafiken eller när man är ensam ute över huvud taget är inget främmande för de flesta tjejer jag känner. Och inte för mig heller - jag har otaliga berättelser om hur män har satt sig brevid mig, tagit på mig, kallat mig otrevliga saker och så vidare.

Det kan vara sånt som att säga att jag "inte skulle klä mig så om det inte var för uppmärksamhet", att tafsa, att följa efter mig till min station (där jag sprang fort som fan) och att vägra lämna mig ifred när jag säger ifrån. En gång försökte en man lugna mig (efter att jag ilsket bett honom lämna mig ifred upprepade gånger) genom att stryka mig på armen och försäkra mig om att han "var en bra kille, ingen våldtäktsman"(!?!?!)

Det absolut värsta med de här situationerna är att man ofta inte riktigt finner sig och kommer på vad man ska tänka eller göra förrens det är för sent. Och oron är påtaglig - hur reagerar han om jag blir arg eller säger ifrån? Blir han våldsam eller hotfull? Det kan man ju inte veta. Så fort man säger ifrån, speciellt som kvinna, så straffas man för det - som exempel berättade Hanna Fridén på twitter om att hon blev upptryckt mot en vägg av en man som även tog strypgrepp på henne. Tuff som hon är brottade hon ner honom och då kommer väktare till HANS försvar... som att hans beteende var helt acceptabelt, men inte hennes.

Om man har lite backup är det inte svårt alls - är en kompis med en så känner man sig inte lika utelämnad. Nån tänker på en, har koll på en, kan ge stöd om något går snett. Och jag tycker själv att det är lättare att försvara någon annan än det är att försvara sig själv - man hamnar själv inte i den här stumma/förvånade/obehagliga situationen. Ensam är man otroligt sårbar - och även om tunnelbanevagnen är full med folk reagerar ingen. Civilkurage-nivån på svenska folket är farligt låg, och det gör mig så otroligt arg. Det är verkligen bara fegt och osolidariskt att skita i folk som behandlas illa rakt framför ögonen på en! Det är väl ändå dags att folk tar sig i kragen och ger backup!

"gay is the new black"?!?!?

Hittade detta klipp från en spoken word-tävling idag och det är så himla kraftfullt att jag bara måste dela. Det handlar om intersektionalitet och hur olika utsatta grupper hoppar på varandra som om det vore en tävling i vem som har det sämst, när vi egentligen behöver stötta varandra!

Ljudet är lite si och så och det är på engelska, därför finns texten här. Använd google translate för att översätta om det behövs!

hej hopp / Amanda